e.k.o.running.blogg

Feet don't fail me now. Take me to the finish line.

Löpning, glädje och sorg

Publicerad 2014-10-24 22:38:14 i Allmänt, Mantra Sport, löpning, resor, tävling,

Det var ett tag sedan man skrev något här. Men man ska ju ha lust samt ha något att skriva om. 
I morse ringde väckarklockan 05.25 för att jag skulle med ett plan från Arlanda till Frankfurt 07.35. Men det var dimma i Frankfurt så planet blev inställt och jag fick plats på 09.10 planet i stället. Jag somnade innan vi hann starta och vaknade lagomt till vi skulle landa ca två timmar senare. 
Tog tåget in till Frankfurt am Main Hubtbanhoff. Där ifrån är det var det en liten promenad till hotellet som ligger precis mitt emot mässområdet där start och mål för söndagens BMW Frankfurt Marathon. Det är därför jag är i Tyskland.  
Hotellet är fantastisk fint och lyxigt, känner mig lite malplace bland personalen i uniform. 

Efter incheckning och avlägsnandet av stödstrumpor så gick jag de ca 200 till mässan för att hämta nummerlapp mm. När man är nere på kontinenten så har dom custom made goodie bags för kvinnliga löpare! Ingen tvål for men här inte! Heja Frankfurtmarathon! Sedan snurrade jag på mässan ett tag, letade mitt namn på We are marathoners väggen, hängde i Bier garten och kollade in Festhalle, konserthallen där målgången är på söndag. 
Start


We are marathoners! 

"Jag laddar alltid med en bira"

Nu har jag allt jag behöver och lite till

Efter en sen lunch och en tupplur tog jag tunnelbanan ner för att kolla in stan och jag kanske gick lös på priman...
Nu ligger jag på hotellrummet och ska sova och mina tankar går idag trorts alla intryck till den person som påverkat mitt vuxna liv mest, Andreas. I dag är det fyra årsedan han somnade in och lämnade oss. Sorgen kan bli för stor för mig ibland men jag har så mycket goda nära vänner och familj som ställer upp för mig. Ni vet vilka ni är och jag är er evigt tacksamma. 
Det sägs ju att tiden läker alla sår, men jag skulle vilja säga att tiden ger oss kraft att leva med smärtan från såret. Jag har hittat frid och ro i att jag kommer att få leva med sorgen och saknaden efter Andreas. Jag trodde att efter en tid skulle allt bli "bra" igen. Men det blev det ju aldrig. Och nu när jag accepterat detta så känns det som en enorm tyngd har lyfts från mina axlar och mitt hjärta. 
Löpningen har hjälpt mig mycket till att hitta ett inre lugn. Jag vågar hävda att ett löppass är så mycket mer än träning  för muskler, hjärt och lungor. Det är träning för själen med. För mig är det som meditation och har hjälpt mig många gånger när jag har varit som mest ledsen. 
Fyra år är lång tid men det känns som det var igår du var här bland oss Andreas. Men jag har åstadkommit en hel del under den tiden och det vet jag att du skulle ha varit stolt över mig. Tack för allt du gav mig! 




Tävlingsdebut

Publicerad 2014-04-13 18:47:59 i Allmänt, Cykel, Mantra Sport, löpning, tävling,

I dag var dagen då jag gjorde tävlingsdebut för 2014 och för Mantra sport. Tävlingen var Roslagsbroloppet över 7,8 km. Träningen har rullat på enligt plan sedan hemkomsten från Teneriffa i slutat av februari. Det är egentligen bara den sista två veckorna som benhinnan i vänster ben har krånglat, lite stelhet och smärta under början av passen. Jag var lite osäker om benet skulle palla med ett lopp. Men efter en bra uppvärmning och stretch så kändes det helt ok. Jag och träningskompisen Emma hade samma taktik för loppet; lugnt och kontrollerat till en början och ev ökning på slutet om benen pallar. Banan var delvis tuff med två riktiga stigningar på slutet. Emma drog i väg i bra fart i början hon var stark på de flacka partierna. Jag kände mig stark i backarna och försökte hålla bra fart uppför. Jag och Emma låg tillsammans uppför den sista stigningen, jag kände mig stark så jag kunde ligga på lite tuffare tempo över krönet och lyckades få en liten lucka. Benen kändes faktiskt fräscha hela loppet och visst var hjärtat och lungorna inte riktigt van vid den högre farten men i det stora hela var det en positiv upplevelse. Tiden blev 33.32 på de 7,8 km, vilket ger ett snitt på 4,21/km och det ledde till en tredjeplats och en rosa vas eller en stor lattemugg i keramik som hederspris. Men roligast med hela tävlingen var att vi var hela nio stycken från Manta sport om var med och jag tror de flesta var nöjda med dagen. Bäst var Fredrik med vinst i herrklassen på 25.00. Nu väntar några dagar med ledighet och fjällvistelse i Vemdalen för mig. Då blir det mindre löpning och mer skidåkning. Då hoppas jag att benhinnan hinner repa sig så jag kan vara smärtfri då sista hårda träningsperioden inför Stockholm Marathon drar i gång. 

Hanna, jag och Emma nöjda med dagen!
Gänget samlat; Jag, Anton, Fredrik, Björn, Hanna, Linus, Gustav, Emma och Martin. Klart bästa laget! 

Bryta ihop och komma igen!

Publicerad 2013-06-23 12:03:22 i Allmänt, Midsommar, löpning, tävling,

Det blir inte alltid som man tänkt sig.  När jag vaknade på midsommarafton kände jag mig pigg i kroppen. Jag fick i mig en bra frukost och sedan rullade vi mor Orsa. Framme vid starten vid Torsmobron ca i timme förestart så började jag värma upp lite lätt, en ca 20 min lätt jogg lite lätta stretch övningar och några lätta stegringar. Värmen gjorde att man inte behövde någon längre uppvärmning.

Tio över tio gick starten och jag kom i väg i ett lugnt tempo ca 4.40km det kändes bra och känslan var att jag kunde springa fortare. Efter ca tre km kom en tjej i kapp mig och hon ökade på farten lite och jag kände mig pigg så jag hakade på. Fart mässigt var det lite snabbt, men jag tänkte följa med så länge det känns ok i kroppen. Efter ca 3km började det kännas ansträngt och det kom ett par backar och jag fick genast släppa några meter. Sedan var det som om någon hade vridit på en kran och tömt ut all energi. Jag försökte hålla tempot uppe men benen vägrade att svara. De ville inte vara med. Men jag kämpade på. När hade jag sprungit ca 15km skulle Dr T o B ge mig vätska, jag fick sportdryck och jag hoppades att den skulle ge mig den kick jag behövde för att kunna avsluta loppet på ett värdigt sätt. Men dem kuperade terrängen sög verkligen musten ur mig och även när det blev lättare partier kunde jag inte springa på. Nu börjar kroppen göra ont. Det ar inte bara benen som är stumma, ryggen, axlar börjar protestera. Jag har sedan länge problem men en nerv i baksida vänster lår, jag har inte haft problem med detta under träning och tävling under de senaste tre åren. Men vid 8 km kvar börjar det smärta i baksidan, en skarp stickande smärta som tilltar i styrka. När det är 7km kvar ska jag få vätska igen och då är smärtan så intensiv att jag inte kan fortsätta.

Jag klev av banan, jag bryter loppet. Det är första gången någonsin jag bryter ett lopp så det var inte ett lätt beslut att ta. Fruktansvärt besviken, men ändå stolt över mig själv att jag inte envishetet höll mig kvar på banan och orsakade något som kan ha förstört resten av säsongen.

Efter att jag med bil åkt den sista biten in till Orsa och sedan duschat får jag ont i hela kroppen och blir illamående. En jätte obehaglig känsla. Kroppen är helt slut, får verkligen fokusera alla mina krafter för att ta mig tillbaka till bilen. Jag behöver verkligen äta något men får inte i mig så mycket som lite coca-cola och yoghurt. Illa måendet lägger sig och jag sover som en stock i bilen tillbaka till Alfta.

Jag är en erfarenhet rikare. Att man från har känt sig riktigt pigg och taggad för tävling till ett uttorkat, ihop tryckt, skrynkligt litet russin i botten på ett bortglömt russinpaket på strax över timmen. Jag fick i alla fall ett riktigt tufft tröskelpass på ca 19 km på köpet, så det var inte en helt bortkastad dag iallafall.

Nu ska jag njuta av lite ledighet i Hälsingland innan det bär av mot Uppsala igen.

 
 
 
 

Pigga ben

Publicerad 2013-06-20 21:52:52 i Allmänt, löpning, tävling,

I kväll blev det första träningspasset sedan Vätternrundan. De blev till lätt distans på 6 km med näst sista kilometern i lite snabbare fart strax, under tävlings fart på halvarathon. Benen känns fräscha och jag är taggad inför morgondagen.
För i morgon bitti bär det av till Orsa och tävlingen Orsa Kaj´tn som jag och min familj har varit med på så länge jag kan minnas. Det blir 25 km mestadels terränglöpning. Orsa brukar bjuda på fint och soligt väder så det tuffaste brukar vara värmen på tallhedarna mellan Skattungbyn och Orsa. I fjol slutade jag på en andra plats på 2.04.14 Målet inför morgondagen blir att springa under två timmar. Får jag en bra natts sömn och är fokuserad i början av loppet så ska det nog inte vara några problem. Nu blir det sängen för det blir en tidig start i morgon.

Om

Min profilbild

e.k.o.running

Ella Kristina Ollonen. Jag skulle kalla mig själv löpare med många järn i elden. Sedan jag 2012 gjorde en klassiker, så har det blivit mer av både cykel och skidåkning. Men det är löpningen jag brinner för, framför allt marathon. Denna blogg är om mig och min träning, mitt liv och mina äventyr och dom jag delar dem med. Enjoy!

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela