Då var det dags för sommarens höjdpunkt. Träningsläger i Åndalsnes i Romsdalen, Norge! Vad kan vara bättre att träna löpning, cykel och rullskidor än i den fantastiska miljön med fjordar och fjäll. Nu kör vi! Följ med på #trollstigencamp13
Dagens träning utfördes på Sävstaås idrottsplats i Bollnäs. Det var länge sedan jag kört något riktigt banpass, så jag tänkte mer gräs än bana. Så det blev ett lite blandat pass. Uppvärmning på gräs, lätt jogg med avslutande löpskolning och stegringslopp. Huvuddelen av passet bestod av korta snabba intervaller på gräs med kort vila. Diagonalt på fotbollsplanen, jogga kortsidan, diagonal över etc. Ca 12 min sedan paus 2min och sedan 12 min igen. Hög puls som kanske kom ner 10-15 slag på de korta jogg pauserna. Avslutningsvis körde jag 2 st 200m lopp snabbt. Det kändes hyggligt för en långdistansare som mig. Men det saknas en del snabbhets tränig för att komma ner på de tiderna man sprang på som ung =)
Efter träningen åkte vi till Bolletjän för bad och picknik med en gäng från klubben. Solen sken med det blåste så det blev inget längre bad. Men en trevlig stund där det snackades Triathlon tävling i Undersvik i morgon, Trogstaloppet på torsdag och träningslägret i Norge som börjar på fredag, Jag längtar!
Min familj är lite som den är. Vi fick för oss idén att cykla alt åka rullskidor till Svabensverk och fika på Bockahästens Pannkakshus. Sagt o gjort så bar Dr T iväg kl. 09 på rullskidor, 09 30 Broder H på sin mountain bike och kl. 10 jag o mamma B på våra landsvägs hojar. Motvinden söder ut på riksväg 50 fick minnen från Vätternrundan att dyka upp i huvudet. Men solen sken och vi trampade på. Det tog ca två och en halv timme att avverka de dryga 45 km till Svabensverk. Där fikades det fläskpannkaka med lingon samt en pannkaka med grädde o hjortron sylt. Det var ljuvligt gott. Sedan var det bara att hoppa upp på Mads igen för att trampa hemåt. Fast först blev det en liten sväng på 150m längre söderut, bara för att korsa landskapsgränsen till Dalarna, en annan fix idé inom klanen Ollonen. Nu med vinden i ryggen så skulle det gå fort hem. Jag drog i väg och tyckte att mamma B inte borde tappa så mycket ner för backarna då hon rullar snabbare än mig. Jag och H vänder om och är lite halvt orolig att hon kört omkull men det visade sig att hon fått punktering. Det var dock snabbt fixat och vi rullade på mot Alfta. Vid fyra-tiden rullade vi in på gårdsplanen på Bränderna och kunde njuta av en AB, after bike i solen med en kall öl. Då visade GPS:n på 94.37 km. Kanske lite långt för en pannkaka? Inte för familjen Ollonen
Efter en sista långpanna på jobbet så är det äntligen dags för mig och min semester. Jag och min bror åkte direkt efter det att jag slutade igår kväll. Vi kom hem till Alfta och Bränderna vid halv tre. Trötta somnade vi ovaggade i våra gamla barndomsrum. För utom jag som får sova i "Skrubben". Rummet innan vindstrappan där det förut stod en frysbox... Men på mig går ingen nöd. Söndagen började med frukosts med hela klanen Ollonen samlade, sedan drog vi till Bollnäs där Team TNT anordnade testlopp. 21km rullskidor, 18 km cykel och 10km löpning. Jag agerade funktionär och fotograf. Alla inblandade gjorde goda resultat, Mamma B slog sitt PB med 1 min 45sek! Eftermiddagen spenderades i solen med att fika och spela mjuktennis. Innan kvällens omgång i UNO kunde avgöras så avnjöts en trevlig söndagsmiddag på reninnanlår. Det är hårt att ha semester!
Den tidiga avfärden berodde inte på att avståndet Uppsala Vansbro är långt utan att jag ifjol blev fast i bilkö och blev tvungen att byta om i bilen och springa för att hämta start chip och sedan springa till start för att ha en minut till godo för att gå ner i vattnet. I år slapp vi bilköerna och vi slapp även det ihållande regnet, Solen har skinit på alla närmare 9000 simmare under dagen. Jag har fått den klädsamma illröda färgen i ansikte o framför allt näsa.
Vid ankomst till Vansbro gick vi och hämtade ut startkittet och tittade runt lite på mässan samt kollade på de första startgrupperna. De meddelade att temperaturen i vattnet var ca 16.3 grader. På grund av solen och värman längtade man till start så man skulle få svalka sig lite.
Vi gick tillbaka till bilen laddade med lite banan och tupplur innan jag bytte om och började gå mot start området. De sista minuterna innan start var det nästan olidligt varmt i min hela våtdräkt och kunde inte längta mer efter det 16 gradiga vattnet. Men när väl vi fick komma ner till vattnet efter att man registrerat chipet för start, var det en fruktansvärd chock för kroppen, den är oundviklig och man måste bara försöka slappna av och komma igång med simtagen. Efter ca 150-200 meter börjar man hitta rytmen och sedan intalar man sig själv att det är ju nästan skönt och sen är kylan det sista man tänker på. Det man nu tycker är problemet nu är alla andra som också är i vattnet. Jag strör mig egentligen inte men på slutet när blodsockret är ner kört i fotknölarna så är det svårt att hålla humöret uppe.
Det finns flera kategorier simmare, här är tre:Vilken grupp jag tillhör förtäljer inte historien. Men oavsett vilken stil man har vi i dag gjort någon som de flesta andra inte gjort: simmat 3000m i öppet vatten.
Jämfört med i fjol så var Vansbrosimningen en mycket positiv upplevelse. Arrangören har tagit till sig av kritiken från ifjol och allt kändes mer upp styrt och välordnat.
Jag simmade in på 1.02.30 vilket är 29 sekunder långsammare än i fjol. Men i fjol så hade jag simmat lite mer innan måste jag erkänna. Uppladdningen var inte heller den bästa, men så är det med livet, det blir inte alltid som man har tänkt sig.
Om jag plaskar igen nästa år? Den som lever får se!
Ikväll blev det en timmes lugn distans bort mot Ultuna över Uppsala åsen och grusvägen längs Fyrisån tillbaka. När jag gick hem från jobbet vid kvart i fem så var det väldigt varmt så det blev en timmes vila innan jag bytte om och stack iväg. Temperaturen var helt klart mycket behagligare och jag slapp ta med mig något vätskebälte. Kroppen känns helt klart mycket piggare nu efter några dagars lättare träning och två hela vilodagar. Jag får se i morgon efter intervallpasset om man är tillbaka på riktigt. Efter passet blev det lite bål- styrketräning i form av ”Kafferepet”. Kafferepet är ett styrketräningsprogram som är speciellt utformat av min käre far Dr T för honom och hans längdskidåknings team, Team TNT. Det innehåller 10 övningar och tar sammanlagt 14 min att göra, dvs du ska kunna göra det på din kafferast.
Jag kan säga att för mig tog det 13 min o 15 sek, för jag orkade inte stå kvar i plankan de avslutande 2 min, det blev bara 1 min o 15 sek. Det var fruktansvärt jobbigt och det märks att jag inte kört lika mycket styrketräning sedan jag slutade med skidträningen. Man tappar så fort. Bot och bättring på den punkten. I morgon blir det intervaller i stadsskogen med Mantra. Nu blir det sängen.
Ella Kristina Ollonen. Jag skulle kalla mig själv löpare med många järn i elden. Sedan jag 2012 gjorde en klassiker, så har det blivit mer av både cykel och skidåkning. Men det är löpningen jag brinner för, framför allt marathon. Denna blogg är om mig och min träning, mitt liv och mina äventyr och dom jag delar dem med. Enjoy!