e.k.o.running.blogg

Feet don't fail me now. Take me to the finish line.

Löpning, glädje och sorg

Publicerad 2014-10-24 22:38:14 i Allmänt, Mantra Sport, löpning, resor, tävling,

Det var ett tag sedan man skrev något här. Men man ska ju ha lust samt ha något att skriva om. 
I morse ringde väckarklockan 05.25 för att jag skulle med ett plan från Arlanda till Frankfurt 07.35. Men det var dimma i Frankfurt så planet blev inställt och jag fick plats på 09.10 planet i stället. Jag somnade innan vi hann starta och vaknade lagomt till vi skulle landa ca två timmar senare. 
Tog tåget in till Frankfurt am Main Hubtbanhoff. Där ifrån är det var det en liten promenad till hotellet som ligger precis mitt emot mässområdet där start och mål för söndagens BMW Frankfurt Marathon. Det är därför jag är i Tyskland.  
Hotellet är fantastisk fint och lyxigt, känner mig lite malplace bland personalen i uniform. 

Efter incheckning och avlägsnandet av stödstrumpor så gick jag de ca 200 till mässan för att hämta nummerlapp mm. När man är nere på kontinenten så har dom custom made goodie bags för kvinnliga löpare! Ingen tvål for men här inte! Heja Frankfurtmarathon! Sedan snurrade jag på mässan ett tag, letade mitt namn på We are marathoners väggen, hängde i Bier garten och kollade in Festhalle, konserthallen där målgången är på söndag. 
Start


We are marathoners! 

"Jag laddar alltid med en bira"

Nu har jag allt jag behöver och lite till

Efter en sen lunch och en tupplur tog jag tunnelbanan ner för att kolla in stan och jag kanske gick lös på priman...
Nu ligger jag på hotellrummet och ska sova och mina tankar går idag trorts alla intryck till den person som påverkat mitt vuxna liv mest, Andreas. I dag är det fyra årsedan han somnade in och lämnade oss. Sorgen kan bli för stor för mig ibland men jag har så mycket goda nära vänner och familj som ställer upp för mig. Ni vet vilka ni är och jag är er evigt tacksamma. 
Det sägs ju att tiden läker alla sår, men jag skulle vilja säga att tiden ger oss kraft att leva med smärtan från såret. Jag har hittat frid och ro i att jag kommer att få leva med sorgen och saknaden efter Andreas. Jag trodde att efter en tid skulle allt bli "bra" igen. Men det blev det ju aldrig. Och nu när jag accepterat detta så känns det som en enorm tyngd har lyfts från mina axlar och mitt hjärta. 
Löpningen har hjälpt mig mycket till att hitta ett inre lugn. Jag vågar hävda att ett löppass är så mycket mer än träning  för muskler, hjärt och lungor. Det är träning för själen med. För mig är det som meditation och har hjälpt mig många gånger när jag har varit som mest ledsen. 
Fyra år är lång tid men det känns som det var igår du var här bland oss Andreas. Men jag har åstadkommit en hel del under den tiden och det vet jag att du skulle ha varit stolt över mig. Tack för allt du gav mig! 




Keb Artic Run - så mycket mera än ett marathon

Publicerad 2014-07-15 23:40:57 i Allmänt, KAR, Keb Artic Run, löpning,

Det är knappt två dygn sedan jag klev innanför lägenhetsdörren här på Kungsgatan efter att spenderat några dagar kring Sveriges högsta berg, Kebnekaise.

Känslan jag har är lite overklig. Som om att allt var en dröm och man inte riktigt har hunnit tagit in alla intryck som man fått med sig hem i ryggsäcken.

Men här kommer ett försök att beskriva helgen då jag sprang Sveriges vackraste Marathon.

På torsdag morgon snörade jag på mig kängorna och kastade ryggsäcken på ryggen och tog tåget till Arlanda för att kliva på ett plan som en timme och 20 minuter senare landade på Kiruna flygplats. Väl inne på staan så blev det snabb lunch och sedan ombyte till långbyxor och jacka. Förövrigt enda tillfället jag fick användning av dessa plagg under den här helgen. Anledningen var att jag skulle bege mig ner på 540m djup i LKABs gruva under Kiirunavaara. Ett mycket intressant besök om modern gruvdrift och hur det påverkat staden som man nu måste flytta på.

Hjälm på och stora maskiner!

Efter gruvbesök och inkvartering bjöd en gammal kollega på middag hemma i sin trädgård. Bla hemmagjord glass sandwich, med pistage glass. Mums!

Efter middagen var klockan halv tolv, men eftersom solen inte går ner så här års norr om polcirkeln fick man ju passa på att uppleva midnattssolen. Så jag snörade mig på löparskorna och tog mig en ”midnattsjogg” runt just Midnattssolstigen som gick upp och runt Loussavaara. Mitt livs senaste eller tidigaste träningspass. Somnade gott efter det kan jag säga.

Midnattsolen över Kiruna 
Fredagen började med busstur till Nikkaluokta fjällstation. Därifrån är det 19km vandring till Kebnekaise fjällstation. Efter ca 6 km kommer man till Ladtjojaure och där ifrån kan man åka båt en del av sträckan och det valde jag att göra. Väl framme vid sjön så blev det faktiskt ett premiärbad i denna otroligt vackra glaciärsjö. Doppet kylde ner kroppen en stund men i den nästan 30 gradiga värmen var de sista 8km från den övre båtbryggan upp till stationen en svettig vandring. Men det glömde man snabb bort när man lyfte blicken från leden och inser att man har en blå himmel och Sveriges högsta fjälltoppar runt omkring sig.
På väg mot Keb
Väl framme så var det skönt att snöra av sig kängorna ta en dusch och äta en god middag i restaurangen. Efter att jag hämtat ut nummerlapp, karta och kåsa så packade jag min nya löparryggsäck med det som var obligatoriskt att ha med sig under tävlingen: förstaförband, vindjacka, torr underställströja, kompass, visselpipa, mat (typ gel och bars) samt vattenbehållare. Det blev en tidig kväll för mig och mina tre rumskamrater som också skulle delta i tävlingen.
Strax dags för start
Lördag, tävlingsdag. Midnattssolen och den tropiska värmen i de lappländska fjällen kan ju göra det lite svårt att sova men kände mig skapligt utvilad på morgonen. En ordentlig frukost och sedan de sista förberedelserna innan starten som gick kl 09.00. Banan För Keb Artic Run går runt Kebnekaise massivet motsols. Fyra olika checkpoints som man måste passera. Den första efter 11km vid Svartasjön var den enda checkpointen som man måste passera innan en viss tid, kl. 12.00. Min tanke inför denna tävling var; äventyr, prova något nytt samt ta det som ett ”långpass med nummerlapp” och upplev Kebnekaise! Och det var precis vad det blev.

De första kilometerna började lugnt på leden från stationen tillbaka mot Nikkaloukta sedan norr ut mot Trafala och Tarfala stugorna. Från 2km på ca 650 möh klättrade man fram till första chekpoint vid ca 11km på 1465 möh. Efter ca 8km kom man fram till Tarfala och där övergick den lilla led som fanns i snöfält och stenfält. Det var där i Tarfala som jag insåg att det här är ingen tävling det är en saga. Jag såg löpare framför mig på snöfälten längre in i dalen. Men där tar det slut, det kommer en vägg. Vart ska vi ta vägen? Vad är det jag inte ser? Jo på den utskjutande bergskam mellan två glaciärer är det faktiskt löpare som tar sig uppåt och över kanten. Jag kände mig då som Frodo på väg in i Mordor fast utan ring som skulle förstöras. En funktionär stod vid en bäck och meddelade att det var sista vattnet innan ”backen” jag fyllde på vattenblåsan i ryggsäcken blickade upp mot passet där Mordor tog vid. "Backen" som hade en lutning på 33% och underlaget var grus och stenblock som ibland gav vika och hasade ner på de omgivande glaciären. Där det faktiskt fick några renar som såg helt oansträngda ut. Men det finns tydligen något i de här benen för jag bet ihop och fast lungorna skrek efter luft så avancerade jag faktiskt en del placeringar i ”backen”. När bergskammen tog slut och bergväggen tog vid fick man ta de sista hundra meterna på glaciären och där fanns det faktiskt rep till hjälp. Väl uppe var det som att allt släppte, jag gör faktiskt det här! Jag är här. Ren skär hög höjds eufori! Det var bara någon minut till första checkpoint där man fick sportdryck och Kebs egna energikakor som var sjukt goda. Nu gick utför på snöfälten utefter drakryggen, snittade här på 3,05 km där det lutade som mest. Jag gjorde en ordentlig vurpa, en riktig face plant i snön, men jag låg sist i en klunga som tur var så ingen såg. Fram till andra checkpointen, där man var tvungen att vada över bäcken från Robots glaciär bjöd på den mest tekniska löpningen. Snöfälten växlades med partier med sten och klippblock, med pigga ben så var det frustrerande att inte kunna springa snabbare. Efter vadet som piggade upp en varm och solbränd kropp kom loppets skönaste del, lätt löpning på ljung och torr myr utför mot Kuoperjåkka och checkpoint 3. Sedan tog banan Kungsleden söder ut för att efter ca 2km vika av österut tillbaka mot Kebnekaise station. Nu återstår det löpning på led in till stationen och vid sista checkpointen vid ca 32km så kände jag mig fortfarande pigg i benen. Jag kunde hålla ett lite högre tempo på avslutande milen och det var skönt att få pressa ur det sista ut kroppen på de sista kilometrarna. Jag var tillbaka vid stationen 7 timmar och 7 sekunder efter det att jag startat. Vilket resulterade i en nionde plats i damtävlingen. Vilket jag inte hade förväntat mig. Helt klart den häftigaste tävling jag varit med om samt vackraste. På kvällen väntade en trerättersmiddag tillsammans med rumskompisarna och flera andra deltagarna och sedan prisutdelning. Kvällen avslutades med skönt häng i storstugan, dit även en kompis från Norrlands hade hittat. 

Trötta ben och fötter!

Söndagsmorgonen var seg, inte bara musklerna som var stela, huden var solbränd och ömmade. Efter frukost så packade jag ihop min ryggsäck och begav mig mot helikopterplattan, eftersom det fanns möjlighet att flyga helikopter från keb ner till Nikkaluokta så var jag ”tvungen” att prova. Det var häftigt och tog 7 minuter.  Sedan väntade en bussresa till Kiruna där det blev lite turistande med bla. ett besök till Jukkasjärvi för lunch och titta på kyrkan och den plats man bygger ishotellet varje år.

Ladtjojaure från ovan
Förutom ca 2h under den tid då vi avnjöt vår middag på lördag kväll så sken solen på mig dygnet runt under min vistelse kring Kebnekaise.  

Jag är så glad att jag fick det här infallet tidigare i våras att anmäla mig till Keb Artic Run. Sveriges långsammaste men vackraste marathon och helt klart loppet med sveriges skönaste deltagare. Kommer jag att göra det här igen? Lyckades Frodo föra ringen till Mordor….

Planering Keb Artic Run

Publicerad 2014-07-07 22:57:00 i Allmänt, löpning,

Då var äntligen värmen här. Sommar har det tydligen varit ett tag men  det har man ju inte riktigt märkt av förutom de senaste dagarna. I kväll blev det ett svettigt pass "runt högarna" la på någon sväng så jag fivk ihop en mil i den sköna kvällen.
Passet blev eldprovet för mina nya solglasögon. Vi i Mantra Sport fick erbjudande om att köpa special designade XKross solglasögon och jag tackade inte nej till ett par av våra egna team glasögon. Dom är verkligen super bra. Fast det var varmt och jag svettades ordentligt så immade inte glasen och sedan sitter de fast ordentligt utan att knappt kännas. Är sjukt nöjd!
Sommar, sol och löpning!
 Team Mantra Sport
 
De ny glasögorna kommer att stå på helgens packlista. På torsdag åker jag till Kiruna för första gången och ska äntligen få uppleva Kebnekaise fjällen. 
På lördag går Keb Artic Run, en fjällmara runt kebnekajse massivet. Ska bli riktigt kul. Även om det är en mara så går det inte att jämföra med någon annan mara man sprungit tidigare då man under de 42 även ska klara 1300 höjd meter. Jag har sprungit i fjällen förr men det här blir något helt nytt. Att fjolårs segrartiden var 4.49 säger en hel del om hur den här dagen kommer att spenderas. Det kommer att bli en riktig utmaning som jag ser mycket fram emot.
Nu sitter jag med den sista planeringen inför helgen, det blir en hel del olika färd medel har jag kommit fram till.
Tåg-flyg-buss-vandring-båt-vandring-springa-helikoper-buss-flyg-tåg
En sak som är säker är att jag kommer vara ett äventyr rikare när den här veckan är slut!
 
Ha det fint!
 
/EKO
 

Tävlingsdebut

Publicerad 2014-04-13 18:47:59 i Allmänt, Cykel, Mantra Sport, löpning, tävling,

I dag var dagen då jag gjorde tävlingsdebut för 2014 och för Mantra sport. Tävlingen var Roslagsbroloppet över 7,8 km. Träningen har rullat på enligt plan sedan hemkomsten från Teneriffa i slutat av februari. Det är egentligen bara den sista två veckorna som benhinnan i vänster ben har krånglat, lite stelhet och smärta under början av passen. Jag var lite osäker om benet skulle palla med ett lopp. Men efter en bra uppvärmning och stretch så kändes det helt ok. Jag och träningskompisen Emma hade samma taktik för loppet; lugnt och kontrollerat till en början och ev ökning på slutet om benen pallar. Banan var delvis tuff med två riktiga stigningar på slutet. Emma drog i väg i bra fart i början hon var stark på de flacka partierna. Jag kände mig stark i backarna och försökte hålla bra fart uppför. Jag och Emma låg tillsammans uppför den sista stigningen, jag kände mig stark så jag kunde ligga på lite tuffare tempo över krönet och lyckades få en liten lucka. Benen kändes faktiskt fräscha hela loppet och visst var hjärtat och lungorna inte riktigt van vid den högre farten men i det stora hela var det en positiv upplevelse. Tiden blev 33.32 på de 7,8 km, vilket ger ett snitt på 4,21/km och det ledde till en tredjeplats och en rosa vas eller en stor lattemugg i keramik som hederspris. Men roligast med hela tävlingen var att vi var hela nio stycken från Manta sport om var med och jag tror de flesta var nöjda med dagen. Bäst var Fredrik med vinst i herrklassen på 25.00. Nu väntar några dagar med ledighet och fjällvistelse i Vemdalen för mig. Då blir det mindre löpning och mer skidåkning. Då hoppas jag att benhinnan hinner repa sig så jag kan vara smärtfri då sista hårda träningsperioden inför Stockholm Marathon drar i gång. 

Hanna, jag och Emma nöjda med dagen!
Gänget samlat; Jag, Anton, Fredrik, Björn, Hanna, Linus, Gustav, Emma och Martin. Klart bästa laget! 

Nytt år nya äventyr och en ny resa!

Publicerad 2014-01-14 00:40:20 i Allmänt, Cykel, löpning, resor,

I morgon lämnar jag det (äntligen) vintriga Sverige för fem veckor på Teneriffa. Det är träning som står på programmet. Jag hoppas jag fått med allt.. Mads är ner packad i sin låda och mina hundra påsar och väskor har sorterats och på något magiskt vis fått plats i en. Taxin kommer i morgon kl 06.15 så nu är det hög tid att somna...

Sam Roi Yod - Hua Hin - Krabi - Ao Nang -Koh Phi Phi

Publicerad 2013-12-02 19:24:00 i Allmänt, löpning, thailand,

Efter att jag bjudit resortens personal och ägare på "swedish fika" lämnade jag Sam Roi Yod efter 30 dagars "träningsläger" för äventyr i södra Thailand. Första anhalt blev dock norr ut till Hua Hin där ifrån min nattbuss till Krabi skulle gå ifrån. I Hua Hin hann jag besöka den berömda nattmarknaden. Krims krams blandat med mat och dryckes försäljning på några trånga kvarter i centrala Hua Hib. Jag åt en fantastisk röd curry med musslor och annanas.
Hua Hins Nattnarknad
Vid kvart i tio klev jag på bussen. Stora bekväma säten som man nästan kunde luta helt bakåt för att kunna sova bekvämt. Sov gjorde jag men kanske inte den bästa sömnen. Vid halv sju på morgonen så var vi framme i Krabi. Där blev det lokal buss in till "stan" och en liten promenad runt för att kolla in läget och vänta på att något ställe skulle öppna så att jag kunde äta frukost. Efter det blev det buss igen till Ao nang, en populär kust stad ca 20 km från Krabi. Ao nang fungerar som en knutpnkt för båt o färjetrafik till och från öarna utanför Andaman kusten, som Kho Lanta, Pukhet, Kho Phi Phi. Väl framme i Ao Nang och efter en jobbig promenad med ryggsäcken lyckades jag hitta min Bungalow. Den var ok men lite dyr. Blev det en god Frappuccino på Sarbuks och en vända på stranden. Där det i ena änden sprang halv tama apor som klätrade upp på en del människor. lite halv läskigt och det var jag inte ensam om att tycka. På eftermiddagen blev det ett träningspass 18km distans. En regnskur hade friskat upp luften precis innan så det var friskt och skön för kroppen att få sträcka på sig. Dagen avslutades med en "seafood basket" på Sala Bua and Lo Spuntin en thailänsk/Italiensk crossover restaurang. Amazing!
Krabi i morgondis
Frukost
Ao Nang
Go fika!
Dont you touch my nuts!
Långsjärtsbåtar
Mat!
Den 1:a december lämnade jag fastlandet för Kho Phi Phi. Det här med att det var något lågtryck som ligger här nere över södern som ska ge ostadigt väder har jag inte sett till. Färjan avgick 09.30 och det var väldigt varmt, när färjan fick upp farten ute på havet fläktade det skönt. Resan tog ca 1h o 45 min. Väl på ön så var det inte svårt att hitta mitt hotell eller min bungalow. Precis vid Loh Dalum Bay. Min bungalow var väl inte den fräshaste jag sett men ok. Efter en skön dusch blev det brunch och lite kringdragande i de smala gatorna i Ton Sai. Jag gick in på en av alla dykbutiker. En som jag läst om och fått bäst omdömmen på nätet och hörde mig för. Så nu är jag anmäld till Open Water Diver. Här ska det äntligen tas dykcert! Jag började plugga teori på engång. Till baka i skolänken med andra ord. Tillslut sa magen ifrån och jag gick tillbaka mot min bungalow för att hitta någon stans att äta. Hittade en restaurang pricis på stranden i närheten. Den hette passande nog Ciao Bella. Maten var god men servicen var så där. Började nu ana oråd då musiken från flera av de intill liggande klubbarna spelade väldigt, väldigt hög musik. Det var eld shower, limbo där du fick en gratis "buket" om du som tjej dasade topless och naken om du var man.... Tillbaka i bungalowen hoppade sängen i takt med bashögtalarna 20 m bort.... under tiden jag inte kunde sova bokade jag ett nytt hotel och pluggade igen öronen och försökte  blunda lite...Så i morse packade jag ihop mina saker och checkade ut.Gammal är älst! Nu bor jag på ett trevligt, lungt, fräsht hotell som drivs av en indisk familj som heter Hotel Natsha... I morgon ska jag göra mina först introdyk på gruntvatten på morgonen och på eftermiddagen åker vi ut med båten för att öva i öppet vatten. Instruktör är fransk och gullig. Det här kommer att bli kul! Nu ska tant sova!
Mot Phi Phi!
Loh Dalum Bay
 Se upp där nere!

Första veckan avklarad

Publicerad 2013-11-07 15:14:48 i Allmänt, löpning,

I dag har jag varit här i Sam Roi Yot i en vecka och träningsmässigt så kan jag sammanfatta det med totalt 13 pass och totalt 92km.
Benen kändes lite stela i morse så det blev en kortare morgonjogg och eftermiddages pass blev ett kort distans pass samt 6X150m teknik intervaller plus lite löpskolning. Vädret de senaste dagarna har varit mulet och blåsigt. För mig betyder det att jag inte har behövt gå upp jättetidigt för att undvika hettan för morgonpasset, samt vänta till skymningen för eftermiddagspasset.
Tiden där emellan roar jag mig att vila, läsa, mata mina djur på min bondgård i telefonen samt planera resterande delen av min resa och träningslägret på Teneriffa i januari o februari.
Jag har hittat en lägehet som jag kommer att hyra från den 14 januari fram till det att resten av Mantra gänget kommer ner den första februari. Kommer att bli great!
I kväll blev det middag på ett av grannhotelen och det visade sig ha en riktig kaffe maskin och jag fick för första gången sedan jag lämnade Bangkok en riktig kopp med rivitg kaffe! Så gott. Det är inte mycket jag saknar här, men en riktigt kopp java på morgonen har jag saknat. Pulverkaffe i all ära men inget slår ju orginalet.
I morgon är det vilodag och då kommer jag att passa att åka till Nationalparken och kolla in grottor. Ska bli spännande.
Rivigt ska de va annars spötter ja ut e!
 

Upp och ner

Publicerad 2013-11-04 15:52:44 i Allmänt, löpning,

Helgen började bra med två lugna pass på lördagen en god middag och livemusik här på Koram.
Kvällens huvudatraktion var det Italiensk/thailändska bandet Leo o co. Line upen fortsatte med Jimmy Crasch, en 60 årig australiensare som sysslat med speedway, han sjög dock som en gud och gjorde Johnny Cash rättvisa.
Kvällen avslutades med att några Thailändska ungdomar mördade några Nirvana låtar, Kurt Kobain vrider sig i sin grav...
Thailänsk träskmark
 
Söndagen började på bästa sätt, sovmorgon samt att en annan gäst här på resorten skulle ta en tur till nationlaparken för att skåda fågel och jag fick följa med. Khao Sam Roi Yot betyder berget med trehundra toppar, och visst består största delen av parken av berg, men även ett stort sötvattenträsk. Det var dit vi begav oss för att skåda fågel. Tyvärr kunde vi inte åka ut till de byggda fågeltornen för att vägen var översvämmad. Men vi tog en båttur istället. På vägen hem stannade vi och åt en snabb sopplunch i själva Sam Roi Yoy by.
Väl tillbaka på hotellet började jag få ont i magen... och sen. Ja ni vet. Misstänkt matförgiftning. Inte på värsta viset som min far skulle ha sagt men obehagligt i alla fall. Jag fick skjtus till byns sjukstyga där vi hade tur att träffa traktens tandhygienist som tydligen hade helg jour. Jag fick vätskeersättning, smärtlidrade tabletter och antibiotika. Jag försökte förklara att jag nog inte behöver någon antibiotika då det troligtvis är en matförgiftning och om det inte går över inom de närmaste 48 timmarna så kommer jag tillbaka men det gick liksom inte fram.
Det blev en fortsat lungn dag o kväll på rummet med svt play som sällskap.
Jag känner mig helt ok. Lite risig i kistan om jag ska vara ärlig men annars pigg och som vanlgt.
I dag måndag så blev det också sovmorgon men efter som jag känner mig ok så blev ett lugnt eftermiddagspass med 4km gång till att börja med och sedan 6 km lätt löpning.
Känndes helt ok så vi får hoppas att det håller i sig!
 
Antal löpta kilometrar: 26
Antal antibiotika kurer utskrivna av tandhygienister: 1
 

En sista kväll i Bangkok och den första dagen i Khao Sam Roi Yot

Publicerad 2013-10-31 16:12:53 i Allmänt, löpning, thailand,

Sista kvällen i Bangkok blev en riktig höjdare! Närmare bestämt på 64:e våningen på Sirocoo Leuba at State Tower. Vilket ställe och vilken utsikt! Och vilken mat. Lyxade till det med en lätt 6 rätters avsmakningsmeny. Kostade mer än vad jag kommer att göra av med på mat totalt den här resan, men det var det värt!  Deras skybar kan man besöka även om man inte har bokat bord och det är helt klart värt ett besök! Fast du blir inte insläppt i shorts och flipflops!
The Dome Leuba at State tower!
Tidig start dagen efter med transfer till en av Bangkoks bussterminaler och sedan en ca tre timmars resa till Hua Hin. Där byte till lokal buss till Pranburi och sedan resten av vägern till Khao Sam Roi Yot på flaket av en pick up. Det här lilla stället är så långt från hetsen i Bangkok man kan komma. Lungt o skönt.
Vid ca kl 17 blev det en lätt jogging tur på stranden. Fantastiskt skönt att få röra på benen efter allt sittande.
Stället jag bor på Koram Resort är en enkel resort men ligger precis vid stranden. Rummet är rymligt, har ett eget badrum med dusch och toalett. Ett kylskåp, skrivbord, garderob och naturligtvis en säng. En skaldjurssoppa fick avsluta dagen.
Khao Sam Rio Yot
Sam Roi Yot Island eller Monkey Island
Min arena
 
Första hela dagen här i Khao Sam Roi Yot började kl 05.45. Uppstigning och morgonjogg. Temperaturen så här dags är behaglig, solen har gått upp mellan öarna utanför kusten och är lysande röd men inte riktigt het än. Det blev en timmes distans på stranden nästan 9 km. Sedan en dusch och frukost. Frukost ingår i priset och man får välja allt från en frukostmeny och koken tillagar det på beställning. Det finns traditionell västerlänsk meny samt thailänsk. Det kommer nog ta ett tag att prova igenom menyn, men jag har ju en månad på mig.
 
Efter frukost blev det strand häng resten av dagen. Brisen från havet gör att temperaturen faktiskt är helt ok. Men låg i skuggan för det mesta läsandes Huruki Murakamis Norwegian Wood  Det blev naturligtvis lite bad också.
Vid halv tre fick det vara nog med sol. Nu kommer vi till det jag gillar näst bäst efter själva träningen på träningsläger. Tuppluren. Så skönt att få gå och sova en 40 minter en timme innan det är dags för pass två.
Skönt utvilad så var det dags att snöra på sig skorna igen. Benen känndes lätta så efter några minuters jogg så blev det ca 15 minuter snabbare tempo(ca 4:30) för att få upp lite puls. Passet avslutades i lungt tempo och totalt 7 km o ca 45 min.
Totalt antal km denna dag: ca 16km
Totalt antal kokosnötter i huvudet: 0
 
Kvällen avslutades på Korams egna restaurang Monkey Bar. Pad Thai med räkor. Alltså maten i det här landet.
I say no more!
 
Kòrp kum kâ

Träningsläger - Trollstigencamp 13

Publicerad 2013-07-19 10:16:01 i löpning,

Då var det dags för sommarens höjdpunkt. Träningsläger i Åndalsnes i Romsdalen, Norge! Vad kan vara bättre att träna löpning, cykel och rullskidor än i den fantastiska miljön med fjordar och fjäll. Nu kör vi! Följ med på #trollstigencamp13

Ban o gräslöpning och bad

Publicerad 2013-07-16 23:39:52 i Allmänt, löpning,

Dagens träning utfördes på Sävstaås idrottsplats i Bollnäs. Det var länge sedan jag kört något riktigt banpass, så jag tänkte mer gräs än bana. Så det blev ett lite blandat pass. Uppvärmning på gräs, lätt jogg med avslutande löpskolning och stegringslopp. Huvuddelen av passet bestod av korta snabba intervaller på gräs med kort vila. Diagonalt på fotbollsplanen, jogga kortsidan, diagonal över etc. Ca 12 min sedan paus 2min och sedan 12 min igen. Hög puls som kanske kom ner 10-15 slag på de korta jogg pauserna. Avslutningsvis körde jag 2 st 200m lopp snabbt. Det kändes hyggligt för en långdistansare som mig. Men det saknas en del snabbhets tränig för att komma ner på de tiderna man sprang på som ung =)

Efter träningen åkte vi till Bolletjän för bad och picknik med en gäng från klubben. Solen sken med det blåste så det blev inget längre bad. Men en trevlig stund där det snackades Triathlon tävling i Undersvik i morgon, Trogstaloppet på torsdag och träningslägret i Norge som börjar på fredag, Jag längtar!

 Skönt gäng vid Bolletjärn Bollnäs, In action!

Kafferepet

Publicerad 2013-07-01 23:37:20 i Allmänt, Kafferepet, Styrketräning, Team TNT, löpning, uppsala,

Ikväll blev det en timmes lugn distans bort mot Ultuna över Uppsala åsen och grusvägen längs Fyrisån tillbaka. När jag gick hem från jobbet vid kvart i fem så var det väldigt varmt så det blev en timmes vila innan jag bytte om och stack iväg. Temperaturen var helt klart mycket behagligare och jag slapp ta med mig något vätskebälte. Kroppen känns helt klart mycket piggare nu efter några dagars lättare träning och två hela vilodagar. Jag får se i morgon efter intervallpasset om man är tillbaka på riktigt. Efter passet blev det lite bål- styrketräning i form av ”Kafferepet”. Kafferepet är ett styrketräningsprogram som är speciellt utformat av min käre far Dr T för honom och hans längdskidåknings team, Team TNT. Det innehåller 10 övningar och tar sammanlagt 14 min att göra, dvs du ska kunna göra det på din kafferast.

Jag kan säga att för mig tog det 13 min o 15 sek, för jag orkade inte stå kvar i plankan de avslutande 2 min, det blev bara 1 min o 15 sek. Det var fruktansvärt jobbigt och det märks att jag inte kört lika mycket styrketräning sedan jag slutade med skidträningen. Man tappar så fort. Bot och bättring på den punkten.  I morgon blir det intervaller i stadsskogen med Mantra. Nu blir det sängen.

Stigen på Uppsalaåsen söder ut mot Ultuna
 

Intervaller

Publicerad 2013-06-26 23:23:59 i Allmänt, Intervaller, Mantra Sport, löpning,

Tisdag mornar betyder intervaller med Mantra sport i stadsskogen. Efter en skål med yoghurt hoppade på min cykel och begav mig mot Eriksberg. Vi samlas kl 09.00 och joggar lite drygt en kilometer till start platsen på den tre km långa ridstigen som är underlag för våra intervaller. Det brukar bli lite gemensam löpskolning och några stegringslopp som avslutar uppvärmningen. Fast det behövdes knappast någon uppvärmning då temperaturen redan hade gått över 20 graders strecket. Dagens övningar bestod av 1500m intervaller. Eftersom jag inte visste hur kroppen kändes efter helgens genomklappning så satsade jag på ett tempo på strax under sju minuter per intervall med ca 2 min vila.  Det blev totalt 4 intervaller, två varv på banan. Det var jobbigt, men skönt jobbigt.  Jag är inte riktigt tillbaka där jag var innan Stockholm Marathon men en god bit på väg.  

 

Det bästa med att träna intervallerna med Mantra är att man oftast har någon att springa med, samt att ridstigen är mjuk och fin stig i skogen, mitt i stan, viket gör att man får naturupplevelsen på köpet. Det doftar fantastiskt gott i skogen just nu. Det enda negativa är väl myggen som gör att vilan mellan intervallerna blir aktiv, det går inte att stå stilla länge utan att bjuda de små liven på en buffé.  I morgon onsdag blir det vila. Torsdag bjuder på en längre distanspass. Hoppas på samma fina väder då. 

Bryta ihop och komma igen!

Publicerad 2013-06-23 12:03:22 i Allmänt, Midsommar, löpning, tävling,

Det blir inte alltid som man tänkt sig.  När jag vaknade på midsommarafton kände jag mig pigg i kroppen. Jag fick i mig en bra frukost och sedan rullade vi mor Orsa. Framme vid starten vid Torsmobron ca i timme förestart så började jag värma upp lite lätt, en ca 20 min lätt jogg lite lätta stretch övningar och några lätta stegringar. Värmen gjorde att man inte behövde någon längre uppvärmning.

Tio över tio gick starten och jag kom i väg i ett lugnt tempo ca 4.40km det kändes bra och känslan var att jag kunde springa fortare. Efter ca tre km kom en tjej i kapp mig och hon ökade på farten lite och jag kände mig pigg så jag hakade på. Fart mässigt var det lite snabbt, men jag tänkte följa med så länge det känns ok i kroppen. Efter ca 3km började det kännas ansträngt och det kom ett par backar och jag fick genast släppa några meter. Sedan var det som om någon hade vridit på en kran och tömt ut all energi. Jag försökte hålla tempot uppe men benen vägrade att svara. De ville inte vara med. Men jag kämpade på. När hade jag sprungit ca 15km skulle Dr T o B ge mig vätska, jag fick sportdryck och jag hoppades att den skulle ge mig den kick jag behövde för att kunna avsluta loppet på ett värdigt sätt. Men dem kuperade terrängen sög verkligen musten ur mig och även när det blev lättare partier kunde jag inte springa på. Nu börjar kroppen göra ont. Det ar inte bara benen som är stumma, ryggen, axlar börjar protestera. Jag har sedan länge problem men en nerv i baksida vänster lår, jag har inte haft problem med detta under träning och tävling under de senaste tre åren. Men vid 8 km kvar börjar det smärta i baksidan, en skarp stickande smärta som tilltar i styrka. När det är 7km kvar ska jag få vätska igen och då är smärtan så intensiv att jag inte kan fortsätta.

Jag klev av banan, jag bryter loppet. Det är första gången någonsin jag bryter ett lopp så det var inte ett lätt beslut att ta. Fruktansvärt besviken, men ändå stolt över mig själv att jag inte envishetet höll mig kvar på banan och orsakade något som kan ha förstört resten av säsongen.

Efter att jag med bil åkt den sista biten in till Orsa och sedan duschat får jag ont i hela kroppen och blir illamående. En jätte obehaglig känsla. Kroppen är helt slut, får verkligen fokusera alla mina krafter för att ta mig tillbaka till bilen. Jag behöver verkligen äta något men får inte i mig så mycket som lite coca-cola och yoghurt. Illa måendet lägger sig och jag sover som en stock i bilen tillbaka till Alfta.

Jag är en erfarenhet rikare. Att man från har känt sig riktigt pigg och taggad för tävling till ett uttorkat, ihop tryckt, skrynkligt litet russin i botten på ett bortglömt russinpaket på strax över timmen. Jag fick i alla fall ett riktigt tufft tröskelpass på ca 19 km på köpet, så det var inte en helt bortkastad dag iallafall.

Nu ska jag njuta av lite ledighet i Hälsingland innan det bär av mot Uppsala igen.

 
 
 
 

Pigga ben

Publicerad 2013-06-20 21:52:52 i Allmänt, löpning, tävling,

I kväll blev det första träningspasset sedan Vätternrundan. De blev till lätt distans på 6 km med näst sista kilometern i lite snabbare fart strax, under tävlings fart på halvarathon. Benen känns fräscha och jag är taggad inför morgondagen.
För i morgon bitti bär det av till Orsa och tävlingen Orsa Kaj´tn som jag och min familj har varit med på så länge jag kan minnas. Det blir 25 km mestadels terränglöpning. Orsa brukar bjuda på fint och soligt väder så det tuffaste brukar vara värmen på tallhedarna mellan Skattungbyn och Orsa. I fjol slutade jag på en andra plats på 2.04.14 Målet inför morgondagen blir att springa under två timmar. Får jag en bra natts sömn och är fokuserad i början av loppet så ska det nog inte vara några problem. Nu blir det sängen för det blir en tidig start i morgon.

Om

Min profilbild

e.k.o.running

Ella Kristina Ollonen. Jag skulle kalla mig själv löpare med många järn i elden. Sedan jag 2012 gjorde en klassiker, så har det blivit mer av både cykel och skidåkning. Men det är löpningen jag brinner för, framför allt marathon. Denna blogg är om mig och min träning, mitt liv och mina äventyr och dom jag delar dem med. Enjoy!

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela