e.k.o.running.blogg

Känslan jag har är lite overklig. Som om att allt var en dröm och man inte riktigt har hunnit tagit in alla intryck som man fått med sig hem i ryggsäcken.

Men här kommer ett försök att beskriva helgen då jag sprang Sveriges vackraste Marathon.

På torsdag morgon snörade jag på mig kängorna och kastade ryggsäcken på ryggen och tog tåget till Arlanda för att kliva på ett plan som en timme och 20 minuter senare landade på Kiruna flygplats. Väl inne på staan så blev det snabb lunch och sedan ombyte till långbyxor och jacka. Förövrigt enda tillfället jag fick användning av dessa plagg under den här helgen. Anledningen var att jag skulle bege mig ner på 540m djup i LKABs gruva under Kiirunavaara. Ett mycket intressant besök om modern gruvdrift och hur det påverkat staden som man nu måste flytta på.

Hjälm på och stora maskiner!

Efter gruvbesök och inkvartering bjöd en gammal kollega på middag hemma i sin trädgård. Bla hemmagjord glass sandwich, med pistage glass. Mums!

Efter middagen var klockan halv tolv, men eftersom solen inte går ner så här års norr om polcirkeln fick man ju passa på att uppleva midnattssolen. Så jag snörade mig på löparskorna och tog mig en ”midnattsjogg” runt just Midnattssolstigen som gick upp och runt Loussavaara. Mitt livs senaste eller tidigaste träningspass. Somnade gott efter det kan jag säga.

Midnattsolen över Kiruna 

Fredagen började med busstur till Nikkaluokta fjällstation. Därifrån är det 19km vandring till Kebnekaise fjällstation. Efter ca 6 km kommer man till Ladtjojaure och där ifrån kan man åka båt en del av sträckan och det valde jag att göra. Väl framme vid sjön så blev det faktiskt ett premiärbad i denna otroligt vackra glaciärsjö. Doppet kylde ner kroppen en stund men i den nästan 30 gradiga värmen var de sista 8km från den övre båtbryggan upp till stationen en svettig vandring. Men det glömde man snabb bort när man lyfte blicken från leden och inser att man har en blå himmel och Sveriges högsta fjälltoppar runt omkring sig.

På väg mot Keb

Väl framme så var det skönt att snöra av sig kängorna ta en dusch och äta en god middag i restaurangen. Efter att jag hämtat ut nummerlapp, karta och kåsa så packade jag min nya löparryggsäck med det som var obligatoriskt att ha med sig under tävlingen: förstaförband, vindjacka, torr underställströja, kompass, visselpipa, mat (typ gel och bars) samt vattenbehållare. Det blev en tidig kväll för mig och mina tre rumskamrater som också skulle delta i tävlingen.

Strax dags för start

Lördag, tävlingsdag. Midnattssolen och den tropiska värmen i de lappländska fjällen kan ju göra det lite svårt att sova men kände mig skapligt utvilad på morgonen. En ordentlig frukost och sedan de sista förberedelserna innan starten som gick kl 09.00. Banan För Keb Artic Run går runt Kebnekaise massivet motsols. Fyra olika checkpoints som man måste passera. Den första efter 11km vid Svartasjön var den enda checkpointen som man måste passera innan en viss tid, kl. 12.00. Min tanke inför denna tävling var; äventyr, prova något nytt samt ta det som ett ”långpass med nummerlapp” och upplev Kebnekaise! Och det var precis vad det blev.

De första kilometerna började lugnt på leden från stationen tillbaka mot Nikkaloukta sedan norr ut mot Trafala och Tarfala stugorna. Från 2km på ca 650 möh klättrade man fram till första chekpoint vid ca 11km på 1465 möh. Efter ca 8km kom man fram till Tarfala och där övergick den lilla led som fanns i snöfält och stenfält. Det var där i Tarfala som jag insåg att det här är ingen tävling det är en saga. Jag såg löpare framför mig på snöfälten längre in i dalen. Men där tar det slut, det kommer en vägg. Vart ska vi ta vägen? Vad är det jag inte ser? Jo på den utskjutande bergskam mellan två glaciärer är det faktiskt löpare som tar sig uppåt och över kanten. Jag kände mig då som Frodo på väg in i Mordor fast utan ring som skulle förstöras. En funktionär stod vid en bäck och meddelade att det var sista vattnet innan ”backen” jag fyllde på vattenblåsan i ryggsäcken blickade upp mot passet där Mordor tog vid. "Backen" som hade en lutning på 33% och underlaget var grus och stenblock som ibland gav vika och hasade ner på de omgivande glaciären. Där det faktiskt fick några renar som såg helt oansträngda ut. Men det finns tydligen något i de här benen för jag bet ihop och fast lungorna skrek efter luft så avancerade jag faktiskt en del placeringar i ”backen”. När bergskammen tog slut och bergväggen tog vid fick man ta de sista hundra meterna på glaciären och där fanns det faktiskt rep till hjälp. Väl uppe var det som att allt släppte, jag gör faktiskt det här! Jag är här. Ren skär hög höjds eufori! Det var bara någon minut till första checkpoint där man fick sportdryck och Kebs egna energikakor som var sjukt goda. Nu gick utför på snöfälten utefter drakryggen, snittade här på 3,05 km där det lutade som mest. Jag gjorde en ordentlig vurpa, en riktig face plant i snön, men jag låg sist i en klunga som tur var så ingen såg. Fram till andra checkpointen, där man var tvungen att vada över bäcken från Robots glaciär bjöd på den mest tekniska löpningen. Snöfälten växlades med partier med sten och klippblock, med pigga ben så var det frustrerande att inte kunna springa snabbare. Efter vadet som piggade upp en varm och solbränd kropp kom loppets skönaste del, lätt löpning på ljung och torr myr utför mot Kuoperjåkka och checkpoint 3. Sedan tog banan Kungsleden söder ut för att efter ca 2km vika av österut tillbaka mot Kebnekaise station. Nu återstår det löpning på led in till stationen och vid sista checkpointen vid ca 32km så kände jag mig fortfarande pigg i benen. Jag kunde hålla ett lite högre tempo på avslutande milen och det var skönt att få pressa ur det sista ut kroppen på de sista kilometrarna. Jag var tillbaka vid stationen 7 timmar och 7 sekunder efter det att jag startat. Vilket resulterade i en nionde plats i damtävlingen. Vilket jag inte hade förväntat mig. Helt klart den häftigaste tävling jag varit med om samt vackraste. På kvällen väntade en trerättersmiddag tillsammans med rumskompisarna och flera andra deltagarna och sedan prisutdelning. Kvällen avslutades med skönt häng i storstugan, dit även en kompis från Norrlands hade hittat. 

Trötta ben och fötter!

Söndagsmorgonen var seg, inte bara musklerna som var stela, huden var solbränd och ömmade. Efter frukost så packade jag ihop min ryggsäck och begav mig mot helikopterplattan, eftersom det fanns möjlighet att flyga helikopter från keb ner till Nikkaluokta så var jag ”tvungen” att prova. Det var häftigt och tog 7 minuter.  Sedan väntade en bussresa till Kiruna där det blev lite turistande med bla. ett besök till Jukkasjärvi för lunch och titta på kyrkan och den plats man bygger ishotellet varje år.

Jag är så glad att jag fick det här infallet tidigare i våras att anmäla mig till Keb Artic Run. Sveriges långsammaste men vackraste marathon och helt klart loppet med sveriges skönaste deltagare. Kommer jag att göra det här igen? Lyckades Frodo föra ringen till Mordor….

I dag var dagen då jag gjorde tävlingsdebut för 2014 och för Mantra sport. Tävlingen var Roslagsbroloppet över 7,8 km. Träningen har rullat på enligt plan sedan hemkomsten från Teneriffa i slutat av februari. Det är egentligen bara den sista två veckorna som benhinnan i vänster ben har krånglat, lite stelhet och smärta under början av passen. Jag var lite osäker om benet skulle palla med ett lopp. Men efter en bra uppvärmning och stretch så kändes det helt ok. Jag och träningskompisen Emma hade samma taktik för loppet; lugnt och kontrollerat till en början och ev ökning på slutet om benen pallar. Banan var delvis tuff med två riktiga stigningar på slutet. Emma drog i väg i bra fart i början hon var stark på de flacka partierna. Jag kände mig stark i backarna och försökte hålla bra fart uppför. Jag och Emma låg tillsammans uppför den sista stigningen, jag kände mig stark så jag kunde ligga på lite tuffare tempo över krönet och lyckades få en liten lucka. Benen kändes faktiskt fräscha hela loppet och visst var hjärtat och lungorna inte riktigt van vid den högre farten men i det stora hela var det en positiv upplevelse. Tiden blev 33.32 på de 7,8 km, vilket ger ett snitt på 4,21/km och det ledde till en tredjeplats och en rosa vas eller en stor lattemugg i keramik som hederspris. Men roligast med hela tävlingen var att vi var hela nio stycken från Manta sport om var med och jag tror de flesta var nöjda med dagen. Bäst var Fredrik med vinst i herrklassen på 25.00. Nu väntar några dagar med ledighet och fjällvistelse i Vemdalen för mig. Då blir det mindre löpning och mer skidåkning. Då hoppas jag att benhinnan hinner repa sig så jag kan vara smärtfri då sista hårda träningsperioden inför Stockholm Marathon drar i gång. 

Gänget samlat; Jag, Anton, Fredrik, Björn, Hanna, Linus, Gustav, Emma och Martin. Klart bästa laget! 

Efter en tung tid på jobbet och med en kropp som inte ville göra som jag ville. Träna. Bestämde jag mig i torsdags för att åka hem till mina föräldrar i Hälsingland. Till hembyn Alfta. Bränderna rättare sagt.

Slutade lite tidigare på fredags eftermiddagen, tankade upp Teddy och lät Morrissey ta mig de dryga 20 milen norrut. 

Fredags kvällen bjöd på svamp paj och soff-häng med katter och Fredrik Skavlan innan jag somnade skönt i vårt fina Brickmans.

Lördag morgon startade halv åtta med frukost och avfärd hem till Niclas i till Arbrå för långpass med TNT*. Under bilfärden dit brände september solen bort det sista av nattens dimma. Luften var härligt klar och solen värmde gott fast klockan knappt var halv tio. 

Tom, Niclas, Toivo och jag drog i väg mot Galven på slingrande grusvägar i hjärtat av hälsinge skogarna.  Färgerna på skogen omkring och det fantastiska vädret gjorde löpningen till ett rent nöje. Till och med mina krånglande knän var glada. Efter sju kilometer tog jag av norr ut mot Acktjärbo medans killarna fortsatte mot Galvsjön. Nu kom passets tuffaste del en ca fyra kilometers stigning innan vägen bar utför och tillbaka mot Arbrå. Eftersom det gick så lätt så missade jag avtagsvägen och sprang en extra kilometer uppför och kom till punkten ”om du kommer dit har du sprungit för långt” Men jag skulle aldrig erkänna att jag var vilse, så det var bara en liten extra sväng för att förlänga passet. Väl tillbaka på banan, så passerade jag Acktjärnen och där fanns det en källa att fylla på vätskebältet med, vilken lyx det är att springa där hemma.

Nu började det gå utför och det började kännas i mina knän. Det var bara att försöka korta stegen så gått det gick och härda ut. Väl nere på platten så kändes det genast bättre. Tillbaka hemma hos Nicklas visade klockan 2.17 total tid och nästan 22km. Mina ben fick en ordentlig stretch efteråt och det behövdes.  Efter det jag duschat kom de andra tillbaka, de hade fått ihop hela 36 km på sin runda. Vi fikade lite och snackade en stund innan vi åkte tillbaka till Alfta.

Toivo, Tom och Niclas och Arbrå med omnejd.

Kvällen bjöd på matlagning, jag späckade en fläskkarré för första gången och serverade det med rostade potatisar, morötter och en äppelgräddsås. Helt klart ät bart.

Söndagen bjöd på en liten sovmorgon. Efter frukost åkte jag och Dr T till Stafsberg, Ovanåkers kommuns högsta punkt. Där skulle det köras ett Lasse Virren inspirerat pass. Syftet med detta pass är att tömma kroppen på det mesta. Ett tungt pass både för muskler och för hjärta lungor.

Det är ett litet experiment inför Lidingö toppningen. Vägen upp till Stafsberg avslutas med en ca 1600m lång grusväg där du har en höjdstigning på ca 400m. Två lopp uppför. Första gången med stavar. Jämn fart och frekvens. Jobbigt. Riktigt jobbigt. Det bästa med den här träningen är att man får åka bil ner. Andra loppet utan stavar fast med en fart ökning sista 150m.

Jobbigt, kräk jobbigt. Men riktigt skönt att få ta ut sig riktigt ordentligt.

Med och utan stavar

Efter dusch och mat blev det en skön tupplur innan jag och Teddy körde söderut igen för att hinna hem till Uppsala och rösta i kyrkovalet. Det var helgen det. 

Här kommer en liten berättelse om vårt träningsläger i Åndalsnes 19-27/7

Fredag 19 Juni - Resdag

Lördag 20 juli- Tre pass

07.30 Morgonjogg, från campingen utgick en ”motsjons stie” på 4,5 km som korsade älven/fjorden och tog oss upp i den lummiga lövskogen på bergens fot, mjuk grusstig och skogsstigar som blev en perfekt start på dagen.

10.30 Rullskidor. Uppvärmning och sedan teknik intervaller 3x100m med stående start samt 3x100m med flygande start. Sedan ett 1500m testlopp. Jag kom hopplöst sist, men detta har ingenting med min teknik att göra, eller det att jag inte åkt rullskidor på ett år, den enda förklaringen är att jag åkte på 3:or och alla andra hade 2:or under pjäxorna. =)

Under rullskids-passet sprack morgonens molniga väder upp och solen kom fram och lämnade oss inte på hela veckan!

Dagens tredje pass blev ett lugnt distans pass eller ”gandalfsjoggen” Distanslöpning ut efter bergsfoten in i Isdalen. Man slås varje gång hur bördigt och lysande grönt det är i dalarna kring dessa kraga berg.

På kvällen anslöt de sista två deltagarna till lägret, min bror Lemuren med flickvän Kerstin. Nu var alla 13 samlade. Och jag började få ont i halsen… 

Söndag 21 juli– Sjukstuga

Detta var lägrets tävlingsdag. I granndalen, i närheten av Valdal arrangerades ett så kallat ”motbakkelöp” Melfjellet opp. 7km upp för Melfjellet, 1100höjdmeter. Jag fick inte följa med, jag låg hemma och sov och försökte bli av med förkylningen, lika så Tom, skidåkaren från Tallåsen.  När dom andra senare på eftermiddagen kom tillbaka sa dom att jag inte missat något särskilt, det var över jävligt jobbigt tydligen att springa upp för ett berg…. Men Nicklas hade i alla fall fåt fiska lite i fjorden i Valdal och hade med sig en kasse med sej med sig tillbaka.

Måndag 22 juli– Fotografen och kaffeprogram

Förkylningen var mycket bätter när jag vaknade men tog det sunda beslutet att inte vara med på morgonjogg och förmiddags passet. Jag följde dock med för att skjusa skidåkarna över trollstigen och ner till Valdal där de skulle åka upp tillbaka ca 3 mil uppför. Nicklas, Tom, Toivo, Fredrik och Pär på rullskidor samt Sandra på cykel (både upp och ner) Jag tog bilen stannade och fotade, turistade vid ”Gullbrandjuvret” och köpte de godaste jordgubbarna jag ätit på länge.

På eftermiddagen blev det lätt jogg, löpskolning och lte teknik intervaller på gräset vid Åndalsnes IP samt avslutningsvis Team TNT* smått legendariska styrkeprogram Kaffeprogrammet.

Tisdag 23 juli- Køvsigen

Detta var dagen då tre av deltagarna tackade för sig och innan man får åka från detta läger måste man medverka i den inoficiella TNT* tävligen Trollstigenrace. 10 km upp för trollstigen. Anki och Sandra Sprang, Jon cyklade. Jag tog den gamla vandringstigen upp för berget. Ett äventyr. Vid vissa passager finns det ditsatta kedjor i bergsväggen för att man ska ta sig runt och upp för klippor. På vissa ställen låg man i bergets skugga så min GPS klocka inte hade någon satellitmottagning.  Det var rätt brant kan man säga. Sandra Anki och Jon gjorde mycket fina insatser på Trollstigen. Sandra slog mitt rekord från i fjol…

Även bror lemuren tog cykeln upp och sedan ner för trollstigen, med en kamera på bröstet, riktigt cool film blev det.

Efter det att vi vinkat av trion åkte vi och slappande lite i solen vid en badplats vid fjorden. Det är lite konstigt att ligga på en vit sandstrand med dessa höga berg, en del med snö fortfarande kvar samt turkosblått vatten så här långt norrut. Det blev även en tur en till Åndalsnes ”sentrum” för att kolla läget.

På kvällen blev det ett lite ”lättare” distans pass på bergssidan ovanför centrala Åndalsnes. När man springer på en smal stig på något som nästan kan beskrivas som en lodrät bergvägg och kommer till en skylt där det står ”Helvetet” på och man titta upp för backen och inte ser något slut så undrar man vad man håller på med. Tyvärr vrickade Niclas foten vilket senare visade sig vara ett benbrott på ett ben i foten.

Morgojogg som vanligt men det kändes att kroppen inte var helt hundra. Efter lite frukost och vila blev det ett kortare distans återhämtningspass och vila resten av dagen. Denna kväll var det dags för Tom och Fredrik att ta sig ann Trollstigen, För Tom blev det rullskidor och Fredrik Sprang. Frågan var om rullskidorna skulle slå benen. Det är utför i början innan stigningarna börjar. Rullskidorna tog inte oväntat en ledning men när stigningarna började så var det inget snack, Fredrik gick om och förbi. Fredrik klarade klättringen på 47,46 medans Tom stakade upp på 1.05, vilket var en klar förbättring från i fjol. Tänk om han kunde börja åka med frånskjut =)

Torsdag 25 juli – Romsdalseggen

På grund av Nicklas fot lämnade han, Tom och Johan lägret lite tidigare än planerat. Så de sista dagarna kramade jag, Toivo, Bibbi och Fredrik ut det sista av Romsdalen. Dagens enda pass – Romsdalseggen, 11 km vandringsled. Är det häftigaste jag har varit med om i träningsväg. Det blev inte så mycket löpning på grund av underlaget. Men vilken upplevelse. Man får ta bil eller buss till start punkten för denna vandring som av Norges turistförening har fått pris som Norges vackraste. Från start är det tuff stigning upp på själva ”Eggen” som mest är man uppe på ca 1200m över havet, sedan tar man sig mot Åndalsnes uppe på själva kammen av berget, på vissa ställen var inte stigen bredare än 40cm och lodrätt klippvägg på ena sidan och en 2km bergssluttning på andra. Utsikten är helt fantastisk och lika så var vädret.

Själva distansen låter inte så mycket men det tog mig, Toivo och Fredrik 5 timmar att ta oss tillbaka. Den sista kilometern var värst då du skulle ner åt centrum, man fick använda träd, stenar, ris och allt annat man kom åt för att få fäste för fötter och armar för att inte falla. Jag fick stanna flera gånger och skaka ur stummheten ur benen. Väl nere på trästockar till ben och en svidande solbränna efter ryggsäcken smakade det gott med en kall öl i gräset.  Det var även skönt att bada i den iskalla älven.  Kvällens köttfärssås har aldrig smakat bättre.

Fredag 26 juli – Turist

Det blev en långsam morgonjogg denna morgon men det kändes lite bättre i benen efteråt. Efter frukost tog vi bilen och förflyttade oss ut länge i kustbandet till Ålesund, en fantastisk fin liten kust stad. De gamla stadsdelarna bjöd på spännande arkitektur i jugendstil och mysiga små gränder. Vi promenerade mest runt, shoppade lite och åt en sen lunch uppe på en bergs knöl med hela staden och norska havet som utsikt.

Lördag 27 juli - Hemresa

Tiden går fort när man har roligt och det vara bara att packa in allt i bilen, städa ut stugan och lämna Romsdalen för den här gången.

P.g.a förkylningen kunde jag inte få ut allt jag hade förväntat mig av årets läger, tex fick jag aldrig chansen att springa upp för trollstigen.

Men jag vet var jag kommer att befinna mig en vecka nästa sommar i alla fall. Området kring Åndalsnes, med Trollstigen, Trollväggen, Troll tindrar mm förtrollar verkligen mig. Det är så skönt att komma bort tillsammans med likasinnade för att träna, prova nya saker och uppleva denna natur.

Låter det som något ni skulle vilja prova? Följ med nästa år! #trollstigencamp14

Hela hänget samlat; Jag, Anki, Pär, Sandra, Toivo, Hans, Nicklas, Fredrik, Bibbi, Johan, Kerstin, Jon, Tom

Då var det dags för sommarens höjdpunkt. Träningsläger i Åndalsnes i Romsdalen, Norge! Vad kan vara bättre att träna löpning, cykel och rullskidor än i den fantastiska miljön med fjordar och fjäll. Nu kör vi! Följ med på #trollstigencamp13

Dagens träning utfördes på Sävstaås idrottsplats i Bollnäs. Det var länge sedan jag kört något riktigt banpass, så jag tänkte mer gräs än bana. Så det blev ett lite blandat pass. Uppvärmning på gräs, lätt jogg med avslutande löpskolning och stegringslopp. Huvuddelen av passet bestod av korta snabba intervaller på gräs med kort vila. Diagonalt på fotbollsplanen, jogga kortsidan, diagonal över etc. Ca 12 min sedan paus 2min och sedan 12 min igen. Hög puls som kanske kom ner 10-15 slag på de korta jogg pauserna. Avslutningsvis körde jag 2 st 200m lopp snabbt. Det kändes hyggligt för en långdistansare som mig. Men det saknas en del snabbhets tränig för att komma ner på de tiderna man sprang på som ung =)

Efter träningen åkte vi till Bolletjän för bad och picknik med en gäng från klubben. Solen sken med det blåste så det blev inget längre bad. Men en trevlig stund där det snackades Triathlon tävling i Undersvik i morgon, Trogstaloppet på torsdag och träningslägret i Norge som börjar på fredag, Jag längtar!

Efter en sista långpanna på jobbet så är det äntligen dags för mig och min semester. Jag och min bror åkte direkt efter det att jag slutade igår kväll. Vi kom hem till Alfta och Bränderna vid halv tre. Trötta somnade vi ovaggade i våra gamla barndomsrum. För utom jag som får sova i "Skrubben". Rummet innan vindstrappan där det förut stod en frysbox... Men på mig går ingen nöd. Söndagen började med frukosts med hela klanen Ollonen samlade, sedan drog vi till Bollnäs där Team TNT anordnade testlopp. 21km rullskidor, 18 km cykel och 10km löpning. Jag agerade funktionär och fotograf. Alla inblandade gjorde goda resultat, Mamma B slog sitt PB med 1 min 45sek! Eftermiddagen spenderades i solen med att fika och spela mjuktennis. Innan kvällens omgång i UNO kunde avgöras så avnjöts en trevlig söndagsmiddag på reninnanlår. Det är hårt att ha semester!