e.k.o.running.blogg

Feet don't fail me now. Take me to the finish line.

Going south

Publicerad 2013-11-29 07:21:13 i Allmänt,

Då var den här, sista dagen här i Sam Roi Yod. Träningsdelen av denna resa är "över" nu börjar semestern.
På fyra veckor har det totalt blivit 38 pass och 340km löpta. Kroppen känns faktiskt helt ok. Känningarna jag hade av mitt löparknä är helt borta vilket känns otroligt skönt. Värmen gör väl sitt antar jag. Men jag har varit nogran med stretch och rörlighets övningar samt fått massage minst en gång i veckan. Det är ju enkelt att unna sig det när det kostar 60kr för en timmes helkroppsmassage. 
Om jag får möjlighet att åka på ett utlandsläger under nästa år kommer jag med stor samolikhet försöka komma tillbaka hit.
Nu blir första anhalt Hua Hin och ett besök på nattmarknaden. Sedan tar jag en nattbuss till Krabi som om allt går bra ska vara framme kl 06.00 i morgon lördag. Sedan vidare till Ao Nangh där jag kommer att sova en natt. Där efter blir det färja till Kho Phi Phi. Ett stort lågtryck har legat länge över den södra delen av Thailand och drabbat området med hårda vindar, regn och översvämningar och mer regn är att vänta. Men jag hoppas på det bästa och gläds med att jag får bra löparvädet på Phi Phi.
Ha det gott!
Soluppgång i Sam Roi Yod
After run!

Grottor och löpning

Publicerad 2013-11-26 15:40:19 i Allmänt,

Här i Sam Roi Yod rullar dagarna på med växlande väder men mycket träning. Kroppen känns oförskämt fräsch fast jag nu har snittat 80-100km i tre veckor. Oftast blir det två pass om dagen, morgonjogg ca 6-8 km sedan frukost. Sedan blir det ett till distans pass vid fyra halv fem på eftermiddagen då 8-14km beroende på hur benen känns. Anledningen till att kroppen känns bra är väl att jag inte behöver göra något mellan träningspassen. Det blir mycket slappande på stranden eller rummet med en bok, just nu del två av Proust "På spaning efter den tid som flytt" en bokserie som jag aldrig skulle ha tålamod med hemma i "vardagen" Men det gäller väl att passa på när man har tid, som inte flytt...
För några dagar sedan när jag hade vilodag så hyrde jag en "trimmad moppe" och besökte nationalparken för att utforska lite grottor. Det var hur coolt som helst om man får uttrycka det så! Men också lite läskigt. Vid Tham Kaew Cave var fick man utrusta sig med pannlampa. Sedan klättra ner för en stege vid öppningen till denna grotta som är en rad större rum med små trånga passager där emellan. Jag fick ta av mig ryggsäcken och krypa på en del ställen. Speciellt bra skyltat var det inte heller. Man fick verkligen passa var man satt fötterna och skallen för det var stalaktiter, och hål, en del såg man inte slutet på, lite här och där.  Sen så var jag ju där inne helt själv... I grottans sista kammare hamnade man på en avsatts nära grottans tak och där hände det fladdermöss. Sedan återstod en ca 100m klättring till ytan.
Going down!
Stalaktit
Nästa grotta på lisan var Tham Phraya Nakhon. Det måste vara Thailands mest kända grotta. Den är även symbolen för den här regionen av Thailand. Det är en ca en km vandring till grottan men det känns som det är lite längre. Först över ett berg ner till en fantastisk fin strand. Sedan uppför berg nr två och sedan ner i grottan som består av två inrasade rum. En liten passage mellan de två rummen leder in till det innersta rummet och där står den i ett fantastiskt ljus som man inte kan tro vara från solen. Ett tempel. Känslan att vara inomhus på ett museum infinner sig. Otroligt vackert och fridfullt.
Öppningen till Tham Phraya Nakhon
 
Sedan var det bara att ta sig ner för berget och upp och ner igen. Lagom till hemfärden för att inse att min moppes batteri inte var det färskaste så den startade inte och "kicken" för att kickstarta den rostat sönder. Jag fick ringa till resorten för undsättning. Jag och min moppe fick åka flak tillbaka. Så kan det gå.
 

Värme sand och hunger

Publicerad 2013-11-14 15:52:00 i Allmänt,

Jag är trött och hungrig hela tiden och det är sand överallt, men annars är det bra. Kroppen håller på att vänja sig vid värmen och träningsmängden. Det har vart en tuff start på veckan. Träningsmängden är ungefär som förra veckan och det märks att kroppen behöver energi, det känns som att jag knappt hinner borstatänderna efter frukosten innan jag vill äta igen. Som tur är finns det en lite kiosk längre ner på gatan som säljer lite frukt och diverse. I fredags åkte gruppen med danskar som bor här på hotellet in till Hua Hin för att shoppa lite och jag passade på att följa med. Jag provianterade lite, bokade bussbiljett till Krabi i slutet av månaden och passade på att äta lite hummer till lunch.

Natten tills just i fredags så drog det in ett ordentligt regnväder. Det var ungefär samtidigt som orkanen Hiyian drabbade Filippinerna. Här klarade vi oss med lite lätta översvämningar och några om kulblåsta träd och hustak.

Det kom lite vatten...
Vädret efter regnvädret har varit jättefint och på mornarna så har havet legat nästan spegelblangt här utan för. Så igår blev det ett simpass på eftermiddagen.

Då det inte blev någon grott utflykt i fredags så jag kommer att göra ett nytt försök i morgon. Hoppas jag kommer väg för nu oskar det rejält här och fiskarna pratar om ett nytt regnväder som är på gång. Den som lever får se.

 

 

 

Första veckan avklarad

Publicerad 2013-11-07 15:14:48 i Allmänt, löpning,

I dag har jag varit här i Sam Roi Yot i en vecka och träningsmässigt så kan jag sammanfatta det med totalt 13 pass och totalt 92km.
Benen kändes lite stela i morse så det blev en kortare morgonjogg och eftermiddages pass blev ett kort distans pass samt 6X150m teknik intervaller plus lite löpskolning. Vädret de senaste dagarna har varit mulet och blåsigt. För mig betyder det att jag inte har behövt gå upp jättetidigt för att undvika hettan för morgonpasset, samt vänta till skymningen för eftermiddagspasset.
Tiden där emellan roar jag mig att vila, läsa, mata mina djur på min bondgård i telefonen samt planera resterande delen av min resa och träningslägret på Teneriffa i januari o februari.
Jag har hittat en lägehet som jag kommer att hyra från den 14 januari fram till det att resten av Mantra gänget kommer ner den första februari. Kommer att bli great!
I kväll blev det middag på ett av grannhotelen och det visade sig ha en riktig kaffe maskin och jag fick för första gången sedan jag lämnade Bangkok en riktig kopp med rivitg kaffe! Så gott. Det är inte mycket jag saknar här, men en riktigt kopp java på morgonen har jag saknat. Pulverkaffe i all ära men inget slår ju orginalet.
I morgon är det vilodag och då kommer jag att passa att åka till Nationalparken och kolla in grottor. Ska bli spännande.
Rivigt ska de va annars spötter ja ut e!
 

Upp och ner

Publicerad 2013-11-04 15:52:44 i Allmänt, löpning,

Helgen började bra med två lugna pass på lördagen en god middag och livemusik här på Koram.
Kvällens huvudatraktion var det Italiensk/thailändska bandet Leo o co. Line upen fortsatte med Jimmy Crasch, en 60 årig australiensare som sysslat med speedway, han sjög dock som en gud och gjorde Johnny Cash rättvisa.
Kvällen avslutades med att några Thailändska ungdomar mördade några Nirvana låtar, Kurt Kobain vrider sig i sin grav...
Thailänsk träskmark
 
Söndagen började på bästa sätt, sovmorgon samt att en annan gäst här på resorten skulle ta en tur till nationlaparken för att skåda fågel och jag fick följa med. Khao Sam Roi Yot betyder berget med trehundra toppar, och visst består största delen av parken av berg, men även ett stort sötvattenträsk. Det var dit vi begav oss för att skåda fågel. Tyvärr kunde vi inte åka ut till de byggda fågeltornen för att vägen var översvämmad. Men vi tog en båttur istället. På vägen hem stannade vi och åt en snabb sopplunch i själva Sam Roi Yoy by.
Väl tillbaka på hotellet började jag få ont i magen... och sen. Ja ni vet. Misstänkt matförgiftning. Inte på värsta viset som min far skulle ha sagt men obehagligt i alla fall. Jag fick skjtus till byns sjukstyga där vi hade tur att träffa traktens tandhygienist som tydligen hade helg jour. Jag fick vätskeersättning, smärtlidrade tabletter och antibiotika. Jag försökte förklara att jag nog inte behöver någon antibiotika då det troligtvis är en matförgiftning och om det inte går över inom de närmaste 48 timmarna så kommer jag tillbaka men det gick liksom inte fram.
Det blev en fortsat lungn dag o kväll på rummet med svt play som sällskap.
Jag känner mig helt ok. Lite risig i kistan om jag ska vara ärlig men annars pigg och som vanlgt.
I dag måndag så blev det också sovmorgon men efter som jag känner mig ok så blev ett lugnt eftermiddagspass med 4km gång till att börja med och sedan 6 km lätt löpning.
Känndes helt ok så vi får hoppas att det håller i sig!
 
Antal löpta kilometrar: 26
Antal antibiotika kurer utskrivna av tandhygienister: 1
 

Open water

Publicerad 2013-11-01 14:20:30 i Allmänt,

Jag hade lite svårt att somna igår kväll, det gjorde det lite jobbigare att stiga upp idag. Men jag kom iväg på morgonjoggen en halvtimme "sent", om det nu finns någon tid att passa...
Stranden låg öde som på när på en kvinna som vallade sina kor en bit bort från min startpunkt. Kor på en strand, ingen mat och bara saltvatten att dricka....jag fick det inte att gå ihop. Men å andra sidan kanske dom också var på morgonjogg vad vet jag?
Det blev en lugn sväng på 6 km. Mitt knä som jag har haft problem medan sedan i början av september blir sakta men säkert bättre. Men i dag kändes det lite för mycket för att jag skulle låta det få ett till löppass på eftermiddagen. Vad skulle jag då hitta på? En lång sabbare promenad? paddla kajak, eller simma lite? Under frukosten och några timmar under en palm i skydd från solen fick beslutet mogna fram. En sallad till lunch och sedan ytterligare ett kapitel i boken. Sen stod det klart att det var simmningen som segrat ur den mentala brottningsmatch som försegott i långt bak i min hjärna medans mitt fokus har legat på hur det ska gå för Toru i Norwegian Wood.

Simma alltså. Öppen vatten, eller mer öppet hav...
Baddräkt, badmössa, glasögon och klocka på. Jag behövde ju inte oroa mig för att det skulle vara kallt i vattnet direkt. OK en halvtimme kan man väl kunna plaska runt utan att bli allt för trött. Jag har ju ingen teknik att tala om när det kommer till crawl. Jag försöker bara koncentrera mig på att slapna av och inte stressa fram rörelserna.
Efter som det är rätt långgrund vik jag befinner mig så fick jag ändå ta mig i all fall ca 100 meter ut från stranden. Och eftersom jag var själv så tänkte jag att det var bra att jag bottnar om jag skulle ta helt slut.
De första 200 var riktigt jobbiga innan man hittade tempo och vade sig vid vågorna. Sen började det kännas riktigt bra. Första 500 och jag tänkte nu vänder jag tillbaka. Kalsup! Fy fan va vidrigt det är med saltvatten. Host,fräs,saltvatten,slem och en liten bit av lunchen kändest det som åkte runt i en härlig soppa. Det här var inte roligt alls. Fötterna ner, andas. Få inte panik nu. Samlade mig och sedan började jag lungt om igen. Så fort man hittar det där flytet och man ligger rätt mot vågorna så är det riktigt skoj. Jag tror faktiskt inte att jag har orkat crawla en hel tusing förut fast det blev ett litet stopp. Men det här gav ju helt klart mersmak. och då inte på saltvatten.
Totalt antal löpta kilometrar: 6
Totalt antal liter saltvatten intagna: 1
 
Hörs Hej!
Den Thailänska gulfen består till 100% av havsvatten. Empirisk studie utförd
20131101 av undertecknad.
 
 
 
 

Om

Min profilbild

e.k.o.running

Ella Kristina Ollonen. Jag skulle kalla mig själv löpare med många järn i elden. Sedan jag 2012 gjorde en klassiker, så har det blivit mer av både cykel och skidåkning. Men det är löpningen jag brinner för, framför allt marathon. Denna blogg är om mig och min träning, mitt liv och mina äventyr och dom jag delar dem med. Enjoy!

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela