Löpning, glädje och sorg
Det var ett tag sedan man skrev något här. Men man ska ju ha lust samt ha något att skriva om.
Efter incheckning och avlägsnandet av stödstrumpor så gick jag de ca 200 till mässan för att hämta nummerlapp mm. När man är nere på kontinenten så har dom custom made goodie bags för kvinnliga löpare! Ingen tvål for men här inte! Heja Frankfurtmarathon! Sedan snurrade jag på mässan ett tag, letade mitt namn på We are marathoners väggen, hängde i Bier garten och kollade in Festhalle, konserthallen där målgången är på söndag.
Start
We are marathoners!
"Jag laddar alltid med en bira"
Nu har jag allt jag behöver och lite till
I morse ringde väckarklockan 05.25 för att jag skulle med ett plan från Arlanda till Frankfurt 07.35. Men det var dimma i Frankfurt så planet blev inställt och jag fick plats på 09.10 planet i stället. Jag somnade innan vi hann starta och vaknade lagomt till vi skulle landa ca två timmar senare.
Tog tåget in till Frankfurt am Main Hubtbanhoff. Där ifrån är det var det en liten promenad till hotellet som ligger precis mitt emot mässområdet där start och mål för söndagens BMW Frankfurt Marathon. Det är därför jag är i Tyskland.
Hotellet är fantastisk fint och lyxigt, känner mig lite malplace bland personalen i uniform. 
Efter incheckning och avlägsnandet av stödstrumpor så gick jag de ca 200 till mässan för att hämta nummerlapp mm. När man är nere på kontinenten så har dom custom made goodie bags för kvinnliga löpare! Ingen tvål for men här inte! Heja Frankfurtmarathon! Sedan snurrade jag på mässan ett tag, letade mitt namn på We are marathoners väggen, hängde i Bier garten och kollade in Festhalle, konserthallen där målgången är på söndag.
We are marathoners!
"Jag laddar alltid med en bira"
Nu har jag allt jag behöver och lite till
Efter en sen lunch och en tupplur tog jag tunnelbanan ner för att kolla in stan och jag kanske gick lös på priman...
Nu ligger jag på hotellrummet och ska sova och mina tankar går idag trorts alla intryck till den person som påverkat mitt vuxna liv mest, Andreas. I dag är det fyra årsedan han somnade in och lämnade oss. Sorgen kan bli för stor för mig ibland men jag har så mycket goda nära vänner och familj som ställer upp för mig. Ni vet vilka ni är och jag är er evigt tacksamma.
Det sägs ju att tiden läker alla sår, men jag skulle vilja säga att tiden ger oss kraft att leva med smärtan från såret. Jag har hittat frid och ro i att jag kommer att få leva med sorgen och saknaden efter Andreas. Jag trodde att efter en tid skulle allt bli "bra" igen. Men det blev det ju aldrig. Och nu när jag accepterat detta så känns det som en enorm tyngd har lyfts från mina axlar och mitt hjärta.
Löpningen har hjälpt mig mycket till att hitta ett inre lugn. Jag vågar hävda att ett löppass är så mycket mer än träning för muskler, hjärt och lungor. Det är träning för själen med. För mig är det som meditation och har hjälpt mig många gånger när jag har varit som mest ledsen.
Fyra år är lång tid men det känns som det var igår du var här bland oss Andreas. Men jag har åstadkommit en hel del under den tiden och det vet jag att du skulle ha varit stolt över mig. Tack för allt du gav mig!
