e.k.o.running.blogg

Feet don't fail me now. Take me to the finish line.

Frankfurt marathon

Publicerad 2014-10-27 11:13:59 i Allmänt,

Nu kommer en så kallad "race report" eller tävlingsrapport som det heter på svenska. 
Efter en extra timmes sömn pga. vintertids omställningen så vaknade jag pigg och glad och intog en rejäl frukost i den barock inredda balsal som fungerar som frukostmatsal här på Grandhotel Hessischer Hof
Farm med silverbrsticken, det är marathonlöpare som ska äta frukost! 

Färska jordgubbar och pannkakor är bra marathon frukost ska det visa sig. Det var lockande att ta ett glas champagne till men det får vänta tills jobbet är gjort. 
Efter frukost, alla bestyr med att bli klar inför starten som gick kl 10.00. Påse med kläder, toabesök, bananer, geler, lämna påse på rätt ställe, dicka, toabesök, hitta rätt startfålla, trängas med karlar insmorda i liniment, på knagglig skoltyska förklara var Uppsala ligger och att jag har sprungit marathon förut men inte i Frankfurt. Start! 
I Tyskland är typ allt stängt på söndagar. Detta betyder att alla som befinner sig i centrala Frankfurt den här söndagen är där för att kolla på marathonloppet. Det är en fantastisk stämning. Den första 12 km går i loopar kring centrum, innan man gör en längre av stickare på södra sidan av Main. Sedan vänder man tillbaka mot centrum på den norra sidan, för att avsluta de sista fem km inne i centrum innan banan gå tillbaka mot starten och mål som är inne i Fest Halle, konserthuset som ligger i mässområdet. 
De allra sista metrarna löps inomhus på röd matta och (för mig) till musiken till Pirates of the caribbean...

Festhalle! This is your day! 

Danke Schön!
Nå hur kändes det då? Jo vars, inte på värsta viset! 
Jag fick ett sådant där "pricka tiden armband" av arrangören. Tänkte det kan väl inte skada att prova. Armbandet var för sluttid 3.15. Efter förkylningen för två veckor sedan och mycket på jobbet som gjort att träningen tyvärr blivit lidande så fick jag inse att det inte var ett möjligt mål idag. Men jag tänkte; det är säsongens sista tävling och det kommer göra ont på slutet hur än jag öppnar det här loppet. 
Jag provar. Tempot kändes mycket behagligt och det var nästan så jag fick hålla lite koll på klockan för att inte springa för snabbt på den nästan pannkaksplatta banan. Jag tänkte igen, kör bara kör. Hitta flytet. Hitta mantrat i skallen; du är gjord för det här. Jag malde på och överraskades av hur jämt jag passerade km skylt efter km skylt. Halvvägs 1.37,näst snabbaste halvmara ever! Nu kommer hjärnspöken, har jag öppnat för tufft? Kommer det att hålla? Men...Det gör ju inte ont än! Då var det nästan så jag längtade till 32km markeringen så man fick börja kriga, grisa på riktigt! Helt sjukt. När den väl kom så kändes det fortfarande bra, jag hade sällskap med ett gäng andra tjejer. Tyskor tror jag, den mest utmärkande  var en kvinna i rosa kjol, det där med kjol har jag inte riktigt fattat. Sen var det "blåbäret" klätt helt i blått och snabb som en iller men stannde och drack på varje station och då gick jag ifrån. Sen lagom till nästa så var hon ikapp och för bi. Tights tjejen var den sista som sällskapade i den lilla tjejgrupp som sprang någorlunda jämt. Vi följdes åt från 34km ungefär. När 35km passerades så kom den, den stora sömnen. Nu var det dags att kriga. Hålla blicken uppåt, fokusera och bara äta smärtan. Skönt med att sista biten av banan gick inne i centrum så det var mycket publik så man inte säckade ihop totalt. Vid 41 så var det bara att tugga på. Då släppte kjoltjejen. Blåbäret stack förbi vid 40. Sista gatan upp mot mässområdet var ett faktum och nu var det bara att trycka ut det sista, jag viste att jag skulle persa, men nöjda tankar får inte få plats när det är 750m kvar på ett marathon. 42 km och jag ser öppningen i Fest Halle, jag hör musiken, jag kommer in i mörkret och nattklubbsbelysningen och ser målet. Bara att kräma ut det sista ur kroppen. Jag tar tightstjejen i spurten! Passerar mållinjen knäpper av klockan. 3.17.30 woho! Går ner på knä och lägger mig på golvet bland konfettin. Trött, glad och tacksam; NU BEHÖVER JAG INTE SPRINGA MER! Jag kanske ligger två millisekunder på golvet innan två sjukvårdare börjar dra i mig och fråga om jag mår bra. "- Im alright I just finished a marathon" 
Ett mycket fint organiserad tävling, tyskarna kan det här med organisation! Ordnung muß sein! Netto tid blev sedan 3.17.28 pers med sju minuter och nio sekunder! Det trodde jag aldrig. Blir lite tårögd när jag skriver det nu. Lite stolt över mig själv. 
Detta firades naturligtvis med pärsbärs, bastu på hotellet och en god middag. 
I mål och fått en ny fin medalj, stolt!
Bastu & pärsbärs på hotellets spaterrass

God ravioli och lite chianti avrundade kvällen. 

Kommentarer (1)

Löpning, glädje och sorg

Publicerad 2014-10-24 22:38:14 i Allmänt, Mantra Sport, löpning, resor, tävling,

Det var ett tag sedan man skrev något här. Men man ska ju ha lust samt ha något att skriva om. 
I morse ringde väckarklockan 05.25 för att jag skulle med ett plan från Arlanda till Frankfurt 07.35. Men det var dimma i Frankfurt så planet blev inställt och jag fick plats på 09.10 planet i stället. Jag somnade innan vi hann starta och vaknade lagomt till vi skulle landa ca två timmar senare. 
Tog tåget in till Frankfurt am Main Hubtbanhoff. Där ifrån är det var det en liten promenad till hotellet som ligger precis mitt emot mässområdet där start och mål för söndagens BMW Frankfurt Marathon. Det är därför jag är i Tyskland.  
Hotellet är fantastisk fint och lyxigt, känner mig lite malplace bland personalen i uniform. 

Efter incheckning och avlägsnandet av stödstrumpor så gick jag de ca 200 till mässan för att hämta nummerlapp mm. När man är nere på kontinenten så har dom custom made goodie bags för kvinnliga löpare! Ingen tvål for men här inte! Heja Frankfurtmarathon! Sedan snurrade jag på mässan ett tag, letade mitt namn på We are marathoners väggen, hängde i Bier garten och kollade in Festhalle, konserthallen där målgången är på söndag. 
Start


We are marathoners! 

"Jag laddar alltid med en bira"

Nu har jag allt jag behöver och lite till

Efter en sen lunch och en tupplur tog jag tunnelbanan ner för att kolla in stan och jag kanske gick lös på priman...
Nu ligger jag på hotellrummet och ska sova och mina tankar går idag trorts alla intryck till den person som påverkat mitt vuxna liv mest, Andreas. I dag är det fyra årsedan han somnade in och lämnade oss. Sorgen kan bli för stor för mig ibland men jag har så mycket goda nära vänner och familj som ställer upp för mig. Ni vet vilka ni är och jag är er evigt tacksamma. 
Det sägs ju att tiden läker alla sår, men jag skulle vilja säga att tiden ger oss kraft att leva med smärtan från såret. Jag har hittat frid och ro i att jag kommer att få leva med sorgen och saknaden efter Andreas. Jag trodde att efter en tid skulle allt bli "bra" igen. Men det blev det ju aldrig. Och nu när jag accepterat detta så känns det som en enorm tyngd har lyfts från mina axlar och mitt hjärta. 
Löpningen har hjälpt mig mycket till att hitta ett inre lugn. Jag vågar hävda att ett löppass är så mycket mer än träning  för muskler, hjärt och lungor. Det är träning för själen med. För mig är det som meditation och har hjälpt mig många gånger när jag har varit som mest ledsen. 
Fyra år är lång tid men det känns som det var igår du var här bland oss Andreas. Men jag har åstadkommit en hel del under den tiden och det vet jag att du skulle ha varit stolt över mig. Tack för allt du gav mig! 




Kommentarer (3)
Frankfurtmarathon,

Keb Artic Run - så mycket mera än ett marathon

Publicerad 2014-07-15 23:40:57 i Allmänt, KAR, Keb Artic Run, löpning,

Det är knappt två dygn sedan jag klev innanför lägenhetsdörren här på Kungsgatan efter att spenderat några dagar kring Sveriges högsta berg, Kebnekaise.

Känslan jag har är lite overklig. Som om att allt var en dröm och man inte riktigt har hunnit tagit in alla intryck som man fått med sig hem i ryggsäcken.

Men här kommer ett försök att beskriva helgen då jag sprang Sveriges vackraste Marathon.

På torsdag morgon snörade jag på mig kängorna och kastade ryggsäcken på ryggen och tog tåget till Arlanda för att kliva på ett plan som en timme och 20 minuter senare landade på Kiruna flygplats. Väl inne på staan så blev det snabb lunch och sedan ombyte till långbyxor och jacka. Förövrigt enda tillfället jag fick användning av dessa plagg under den här helgen. Anledningen var att jag skulle bege mig ner på 540m djup i LKABs gruva under Kiirunavaara. Ett mycket intressant besök om modern gruvdrift och hur det påverkat staden som man nu måste flytta på.

Hjälm på och stora maskiner!

Efter gruvbesök och inkvartering bjöd en gammal kollega på middag hemma i sin trädgård. Bla hemmagjord glass sandwich, med pistage glass. Mums!

Efter middagen var klockan halv tolv, men eftersom solen inte går ner så här års norr om polcirkeln fick man ju passa på att uppleva midnattssolen. Så jag snörade mig på löparskorna och tog mig en ”midnattsjogg” runt just Midnattssolstigen som gick upp och runt Loussavaara. Mitt livs senaste eller tidigaste träningspass. Somnade gott efter det kan jag säga.

Midnattsolen över Kiruna 
Fredagen började med busstur till Nikkaluokta fjällstation. Därifrån är det 19km vandring till Kebnekaise fjällstation. Efter ca 6 km kommer man till Ladtjojaure och där ifrån kan man åka båt en del av sträckan och det valde jag att göra. Väl framme vid sjön så blev det faktiskt ett premiärbad i denna otroligt vackra glaciärsjö. Doppet kylde ner kroppen en stund men i den nästan 30 gradiga värmen var de sista 8km från den övre båtbryggan upp till stationen en svettig vandring. Men det glömde man snabb bort när man lyfte blicken från leden och inser att man har en blå himmel och Sveriges högsta fjälltoppar runt omkring sig.
På väg mot Keb
Väl framme så var det skönt att snöra av sig kängorna ta en dusch och äta en god middag i restaurangen. Efter att jag hämtat ut nummerlapp, karta och kåsa så packade jag min nya löparryggsäck med det som var obligatoriskt att ha med sig under tävlingen: förstaförband, vindjacka, torr underställströja, kompass, visselpipa, mat (typ gel och bars) samt vattenbehållare. Det blev en tidig kväll för mig och mina tre rumskamrater som också skulle delta i tävlingen.
Strax dags för start
Lördag, tävlingsdag. Midnattssolen och den tropiska värmen i de lappländska fjällen kan ju göra det lite svårt att sova men kände mig skapligt utvilad på morgonen. En ordentlig frukost och sedan de sista förberedelserna innan starten som gick kl 09.00. Banan För Keb Artic Run går runt Kebnekaise massivet motsols. Fyra olika checkpoints som man måste passera. Den första efter 11km vid Svartasjön var den enda checkpointen som man måste passera innan en viss tid, kl. 12.00. Min tanke inför denna tävling var; äventyr, prova något nytt samt ta det som ett ”långpass med nummerlapp” och upplev Kebnekaise! Och det var precis vad det blev.

De första kilometerna började lugnt på leden från stationen tillbaka mot Nikkaloukta sedan norr ut mot Trafala och Tarfala stugorna. Från 2km på ca 650 möh klättrade man fram till första chekpoint vid ca 11km på 1465 möh. Efter ca 8km kom man fram till Tarfala och där övergick den lilla led som fanns i snöfält och stenfält. Det var där i Tarfala som jag insåg att det här är ingen tävling det är en saga. Jag såg löpare framför mig på snöfälten längre in i dalen. Men där tar det slut, det kommer en vägg. Vart ska vi ta vägen? Vad är det jag inte ser? Jo på den utskjutande bergskam mellan två glaciärer är det faktiskt löpare som tar sig uppåt och över kanten. Jag kände mig då som Frodo på väg in i Mordor fast utan ring som skulle förstöras. En funktionär stod vid en bäck och meddelade att det var sista vattnet innan ”backen” jag fyllde på vattenblåsan i ryggsäcken blickade upp mot passet där Mordor tog vid. "Backen" som hade en lutning på 33% och underlaget var grus och stenblock som ibland gav vika och hasade ner på de omgivande glaciären. Där det faktiskt fick några renar som såg helt oansträngda ut. Men det finns tydligen något i de här benen för jag bet ihop och fast lungorna skrek efter luft så avancerade jag faktiskt en del placeringar i ”backen”. När bergskammen tog slut och bergväggen tog vid fick man ta de sista hundra meterna på glaciären och där fanns det faktiskt rep till hjälp. Väl uppe var det som att allt släppte, jag gör faktiskt det här! Jag är här. Ren skär hög höjds eufori! Det var bara någon minut till första checkpoint där man fick sportdryck och Kebs egna energikakor som var sjukt goda. Nu gick utför på snöfälten utefter drakryggen, snittade här på 3,05 km där det lutade som mest. Jag gjorde en ordentlig vurpa, en riktig face plant i snön, men jag låg sist i en klunga som tur var så ingen såg. Fram till andra checkpointen, där man var tvungen att vada över bäcken från Robots glaciär bjöd på den mest tekniska löpningen. Snöfälten växlades med partier med sten och klippblock, med pigga ben så var det frustrerande att inte kunna springa snabbare. Efter vadet som piggade upp en varm och solbränd kropp kom loppets skönaste del, lätt löpning på ljung och torr myr utför mot Kuoperjåkka och checkpoint 3. Sedan tog banan Kungsleden söder ut för att efter ca 2km vika av österut tillbaka mot Kebnekaise station. Nu återstår det löpning på led in till stationen och vid sista checkpointen vid ca 32km så kände jag mig fortfarande pigg i benen. Jag kunde hålla ett lite högre tempo på avslutande milen och det var skönt att få pressa ur det sista ut kroppen på de sista kilometrarna. Jag var tillbaka vid stationen 7 timmar och 7 sekunder efter det att jag startat. Vilket resulterade i en nionde plats i damtävlingen. Vilket jag inte hade förväntat mig. Helt klart den häftigaste tävling jag varit med om samt vackraste. På kvällen väntade en trerättersmiddag tillsammans med rumskompisarna och flera andra deltagarna och sedan prisutdelning. Kvällen avslutades med skönt häng i storstugan, dit även en kompis från Norrlands hade hittat. 

Trötta ben och fötter!

Söndagsmorgonen var seg, inte bara musklerna som var stela, huden var solbränd och ömmade. Efter frukost så packade jag ihop min ryggsäck och begav mig mot helikopterplattan, eftersom det fanns möjlighet att flyga helikopter från keb ner till Nikkaluokta så var jag ”tvungen” att prova. Det var häftigt och tog 7 minuter.  Sedan väntade en bussresa till Kiruna där det blev lite turistande med bla. ett besök till Jukkasjärvi för lunch och titta på kyrkan och den plats man bygger ishotellet varje år.

Ladtjojaure från ovan
Förutom ca 2h under den tid då vi avnjöt vår middag på lördag kväll så sken solen på mig dygnet runt under min vistelse kring Kebnekaise.  

Jag är så glad att jag fick det här infallet tidigare i våras att anmäla mig till Keb Artic Run. Sveriges långsammaste men vackraste marathon och helt klart loppet med sveriges skönaste deltagare. Kommer jag att göra det här igen? Lyckades Frodo föra ringen till Mordor….

Kommentarer (1)
Fjäll, KAR, Keb Artic Run, Kebnekaise, Löpning,

Planering Keb Artic Run

Publicerad 2014-07-07 22:57:00 i Allmänt, löpning,

Då var äntligen värmen här. Sommar har det tydligen varit ett tag men  det har man ju inte riktigt märkt av förutom de senaste dagarna. I kväll blev det ett svettigt pass "runt högarna" la på någon sväng så jag fivk ihop en mil i den sköna kvällen.
Passet blev eldprovet för mina nya solglasögon. Vi i Mantra Sport fick erbjudande om att köpa special designade XKross solglasögon och jag tackade inte nej till ett par av våra egna team glasögon. Dom är verkligen super bra. Fast det var varmt och jag svettades ordentligt så immade inte glasen och sedan sitter de fast ordentligt utan att knappt kännas. Är sjukt nöjd!
Sommar, sol och löpning!
 Team Mantra Sport
 
De ny glasögorna kommer att stå på helgens packlista. På torsdag åker jag till Kiruna för första gången och ska äntligen få uppleva Kebnekaise fjällen. 
På lördag går Keb Artic Run, en fjällmara runt kebnekajse massivet. Ska bli riktigt kul. Även om det är en mara så går det inte att jämföra med någon annan mara man sprungit tidigare då man under de 42 även ska klara 1300 höjd meter. Jag har sprungit i fjällen förr men det här blir något helt nytt. Att fjolårs segrartiden var 4.49 säger en hel del om hur den här dagen kommer att spenderas. Det kommer att bli en riktig utmaning som jag ser mycket fram emot.
Nu sitter jag med den sista planeringen inför helgen, det blir en hel del olika färd medel har jag kommit fram till.
Tåg-flyg-buss-vandring-båt-vandring-springa-helikoper-buss-flyg-tåg
En sak som är säker är att jag kommer vara ett äventyr rikare när den här veckan är slut!
 
Ha det fint!
 
/EKO
 
Kommentarer (0)
KAR, Keb Artic Run, Löpning, Mantra sport, Uppsala, XKross,

Tävlingsdebut

Publicerad 2014-04-13 18:47:59 i Allmänt, Cykel, Mantra Sport, löpning, tävling,

I dag var dagen då jag gjorde tävlingsdebut för 2014 och för Mantra sport. Tävlingen var Roslagsbroloppet över 7,8 km. Träningen har rullat på enligt plan sedan hemkomsten från Teneriffa i slutat av februari. Det är egentligen bara den sista två veckorna som benhinnan i vänster ben har krånglat, lite stelhet och smärta under början av passen. Jag var lite osäker om benet skulle palla med ett lopp. Men efter en bra uppvärmning och stretch så kändes det helt ok. Jag och träningskompisen Emma hade samma taktik för loppet; lugnt och kontrollerat till en början och ev ökning på slutet om benen pallar. Banan var delvis tuff med två riktiga stigningar på slutet. Emma drog i väg i bra fart i början hon var stark på de flacka partierna. Jag kände mig stark i backarna och försökte hålla bra fart uppför. Jag och Emma låg tillsammans uppför den sista stigningen, jag kände mig stark så jag kunde ligga på lite tuffare tempo över krönet och lyckades få en liten lucka. Benen kändes faktiskt fräscha hela loppet och visst var hjärtat och lungorna inte riktigt van vid den högre farten men i det stora hela var det en positiv upplevelse. Tiden blev 33.32 på de 7,8 km, vilket ger ett snitt på 4,21/km och det ledde till en tredjeplats och en rosa vas eller en stor lattemugg i keramik som hederspris. Men roligast med hela tävlingen var att vi var hela nio stycken från Manta sport om var med och jag tror de flesta var nöjda med dagen. Bäst var Fredrik med vinst i herrklassen på 25.00. Nu väntar några dagar med ledighet och fjällvistelse i Vemdalen för mig. Då blir det mindre löpning och mer skidåkning. Då hoppas jag att benhinnan hinner repa sig så jag kan vara smärtfri då sista hårda träningsperioden inför Stockholm Marathon drar i gång. 

Hanna, jag och Emma nöjda med dagen!
Gänget samlat; Jag, Anton, Fredrik, Björn, Hanna, Linus, Gustav, Emma och Martin. Klart bästa laget! 
Kommentarer (0)
Löpning, Mantra sport, Roslagsbroloppet, Tävling,

Upp och ner i dubbel bemärkelse

Publicerad 2014-02-04 23:25:15 i Allmänt,

Då var det äntligen dags för mig att tag i det här med bloggen igen. Jag kände mig jätte pepp innan jag åkte ner hit till Teneriffa för det här lägret. Men väl nere och med träningen i gång så har orken och inspirationen till att skriva inte funnits där. Jag är helt frisk, kroppen håller ihop bra, visst får jag stumma ben och träningsvärk efter de tuffa löp och cykelpassen på bergssidorna här på ön. Men jag är helt "slut" i huvudet. Jag tycker inte ens att det är roligt att spela Hay day på Iphonen (och för er som känner mig så måste detta tyda på att något som inte står rätt till) Jag har svårt att somna på kvällarna och är således jätte trött på mornarna. Jag är ingen morgon människa annars men ringer klockan hemma i vardagen så går man upp och gör sitt innan man går till jobbet. Nu känner jag mig nästan som drogad när klockan ringer och då går jag upp kl 0730 för att sticka ut på morgonjoggen. När jag väl är ute och har kommit igång så känns allt bra igen. Jag vet att jag ökat träningsdosen under de senaste veckorna men kroppen känns ju så bra och starkare än någonsin förut. Det är knoppen som inte hänger med. Huvudet är bara tomt, jag är less och ibland ledsen. Det är som att jag har övertränat huvudet... kan man göra det? (eller är det någon form av depression!?) Någon som känner igen symptomen? eller upplevt samma sak hör gärna av er och ge mig tips hur man kommer ur "träsket"
Jag tror att de mesta bottnar i att jag är här själv och att man inte har någon som "pushar på" en när man har det tungt och tvärtom, att det inte finns någon man själv kan "pusha" och det är just det som jag känner att jag saknar mest. Jag har inga problem att träna, då mår jag som bäst. Det är mellan passen och på kvällarna som tankarna börja vandra och tänka på massa andra saker. Så i kväll tänkte jag att det kanske blir bättre om jag skriver vad jag känner, put it out there, så kanske det känns bättre. Tvingade mig själv till att skriva det då jag egentligen inte hade någon lust. Men jag måste erkänna att det redan känns lite bättre. I morgon fortsätter mitt försök i "Hjälp till själv hjälp" vila från löpningen och en utflykt på cykel upp till 2000m och sedan ner igen. Upp och ner. Thats how i ride....

Kommentarer (0)

Nytt år nya äventyr och en ny resa!

Publicerad 2014-01-14 00:40:20 i Allmänt, Cykel, löpning, resor,

I morgon lämnar jag det (äntligen) vintriga Sverige för fem veckor på Teneriffa. Det är träning som står på programmet. Jag hoppas jag fått med allt.. Mads är ner packad i sin låda och mina hundra påsar och väskor har sorterats och på något magiskt vis fått plats i en. Taxin kommer i morgon kl 06.15 så nu är det hög tid att somna...

Kommentarer (0)
Teneriffa,

Från en huvudstad till en annan.

Publicerad 2013-12-18 10:47:13 i Allmänt, resor,

Efter utflykten till Cameron highlands Blev det två dagar med fullt program i KL. Det började med en tur till Petronas Towers och ett besök i tornen och den berömda sky bridge som förbinder de tå tornen på 170 m ovan för marken. Efter bron så fik man åka upp till observation deck på 86 våningen. Det var förmiddag och fint väder så utsikten var det inget fel på.
Väl nere på marken igen så tog jag en taxi ut till Batu Caves. Som är en grotta i utkanten av KL som innehåller en rad hinduiska tempel. För att ta sig in i grottan måste man klättra de 276 trappstegen för att komma upp till ingången. Längs trappan har en population av apor bosatt sig som skrämmer barn och blir matade av personalen som jobbar vid grottan. Hade även "turen" att få se en Viper, av någon sort, en orm som är vanlig i den här typen av miljöer. Jag gillar inte ormar så jag är ganska nöjd med mig själv att jag vågade ta kort på den på så kort avstånd. Efter grott besöket blev det lunch och lite shopping innan det var dags att dra på sig fin klänningen, och besöka Tarders hotells sky bar för ett glas vin och en mat bit innan det var dags för konsert med Dewan Filharmonik Petronas. De framförde Mahler´s Song En fantastisk upplevelse till en bråkdelen av vad det kostar att gå på en klassisk konsert i Sverige.
Petronas twin tower, sky bridge och KL sky line.
Bathu Caves, apor, tempel och orrmar
Sista dagen i KL blev det ett besök till Lake gardens och Kuala Lumpur Bird Park. Världens största "free-fly walk-in aviary" Man promenerad runt i parken som var omgärdad av nät och galler högt ovan för så att fåglarna kan flyga fritt. Parken var jätte fin och fåglarna såg ut att vara i bra form. Där emot så måste jag få klaga på andra människor. Om det står klart och tydligt vid varje info-stopp att det inte är tillåtet at ta i fåglarna, mata dem, eller knacka på burarna. Varför gör folk det!? Jag har full förståelse för att barn som inte kan läsa gör det, men när vuxna människor står och bankar i en stålbur där det sitter en uggla som inte kollar på "rätt" hål.... Vi måste börja skjuta av folk.... Nog om det. Parken är helt klar värt ett besök om ni kommer till KL. Efter parken blev det med sightseeing, central market, china Town och Merdeka Square. Sista kvällen i KL avslutades på  Din Tai Fung, en restaurang kedja som gör sjukt goda dumplings.
Fåglar i Kuala Lumpur Bird Park
Merdeka Square
China town och central market
Mat!
Tidig start dagen efter med färd till flygplatsen och förmidagsflyg till Singapore. Där jag bokat rum Marina Bay Sands hotell. Hotellet består av tre torn som på 57 våningen kopplas ihop av något som man kan beskriva som en futuristisk finlandsärja, som innehåller två restauranger med barer, jacuzzis och en 200m lång infinity pool.  I källaren ligger ett casino och en shoppinggalleria där du kan ta en gondol till skridskorinken om du skulle känna behovet. Mitt rum är större än min lägenhet och jag skulle kunna bo här hur länge som helst. Men nu blir det bara tre dagar. Mer om Singapore kommer sen nu ska jag till gymmet på 55 våningen.
 
Kommentarer (0)
Kuala Lumpur, singapore,

Cameron highlands

Publicerad 2013-12-14 17:31:53 i Allmänt,

Det tar ca fyra och en halv timme att ta sig från Kuala Lumpur upp på ca 1500 meters höjd och till "Hill station" Cameron highlands. Det var hit den brittiska societeten begav sig när det blev för varmt i Kuala Lumpur.  Eftersom de ligger så högt så blir det sällan varmare än 20-25 grader på dagarna och på kvällen kan det krypa ner under 10 grader.  Jag har frusit för första gången på den här resan. Jag fick bädda ner mig med byxor, strumpor, munkjacka och en handduk som extra täcke när jag gick ock la mig första kvällen. Jag bodde två nätter i Tanah Rata på ett mysigt hotell precis i ut kanten av stan.
HillView Inn
Jag hade bokat en heldagstur till på torsdagen, men jag blev visad till fel bil på morgonen så det blev två halvdagsturer istället. Det första stoppet på dagen blev en fjärilshus där de naturligtvis hade fjärilar, men också, insekter, ormar, skorpioner och blommor. Nästa stopp blev Boh´s te plantage och det är te:t som cameronhighlands är mest känt för. Vi fick guidning av hur skörd, framställning går till samt möjligheten att smaka en kopp te på en fin uteservering med utsikt över just te.  Dagen fortsatte med en tur upp till den högsta punkten man kan ta sig med bil i Cameron, till Gunnung Brinchang 2031 meter över havet. Som svensk fascineras man hur bördigt och grönt det är på den här höjden. Vägen var smal och krokig och växtligheten på bergssluttningarna förde alla fall min fantasi till Jurassicpark eller planeten Pandora i Avatar. Väl nere på ca 1700m så fick vi chansen att gå igenom denna "mossyforest" som de kallar den.  Mossor, ormbunkar och vilda orkidéer allt insvept i en tjock fuktig dimma. Dagen avslutades på en jordgubbsfarm. Det är inte bara te som växer bra här, de flesta av invånarna i Cameron highlands har jordbruk som yrke vilket gör att det odlas en mängd olika grönsaker, frukt, bär och blommor här. Men jag kan avslöja att de inte smakar som svenska.
Dag två i Cameron började med en timmes bil färd och sedan en lerig men rolig "djungle treck" till en plats där det fanns blommande Rafflesia värdens största blomma. Riktigt häftigt. Sedan var det bara att ta sig tillbaka genom leran, till hotellet ta en dusch och sätta sig på bussen tillbaka till KL och storstan. 
Stor blomma!
 
Väl där fick jag en positiv överraskning, det på går en två dagars streetfood festival på gatan utanför mitt hotell. Riktigt roligt att gå runt och titta på de stånden och se vad de lagar. Det blev en nudel wok med grönsaker och en soppa med några deg knyten med något oidentifierbart kött i. Det var gott i alla fall.
Nu väntar två dagar med sightseeing och shopping i KL.
 
Kommentarer (0)

Kuala Lumpur

Publicerad 2013-12-12 17:15:15 i Allmänt, resor,

Mitt hotell i Kuala Lumpur, eller KL som alla säger ligget på Jalan Alor, vilket ligger en knapp halv kilometer från de stora shopping galeriorna kring Bukit Bintang och ca en kilometer från KL mest kända landmärke Petronas Towers. Gatan förvandlas varje kväll vid kl 17 till en enda stor reastaurang, då mängder av bord och stolar ställs upp och du kan köpa mat, frukt, drycker av de flesta samaker, former och storlekar. Det malaysiska köket liknar mer det kinesiska än de thailändska. Men gott är det!
Jalan Alor
Det blev en promenad runt de närmaste kvarteren innan det blev en tidig första kväll i KL
Dag två började tidigt med en kaffe och en promenad i ett lätt duggrern mot Menaras KL, en telekomunikationsmast med utsikt över hela KL. Precis vid foten till den "lilla kullen" som masten står på började det verkligen att spöregna och åska. Det smälde på bra mellan skyskraporna. Det regnade så mycket att vatten började ansamlas på gatorna så polis måste börja dirigera om trafiken. När regnet väl hade dragit bort så fortsatte jag min promenad upp till tornet och tog hissen upp de sista 250m och landade på totalt 421 m över havet. Diset efter regnet gjorde att det låg ett dis över staden och att det var molnigt,men det var inget fel på utsikten. Eftermiddagen sependerades i parken kring Petronas Towers, gallerian Suria KLCC och KL Aquaria. Jag längtade tillbaka till dykningen kan man lungt säga.
Menaras Tower
KL och Petronas Towers
KL Aquaria
KLCC park

Det blev en sen middag på en uteservering i parken där man med jämna mellanrum kunde få uppleva ett musik och färgkoordinerat vattenfontänsbonanza. Trevligt inslag i denna annars lugna park mitt i denna myllrande storstad. Parken har även en 1,2 km asfalterad joggingslinga. Jag hoppas att jag får prova den när jag är tillbaka i stan. Kvällen avslutades med en promenad hem till hotellet genom Bintag walk en luftkonditionerad gång som förbinder området kring Petronas towers med området kring Bukit Bintang. Där var det bara att packa ihop och förbereda sig för färden mot Cameron Highlands. Byter storstan för landsbyggden för två dagar.
Hörs häj!
 
 
Kommentarer (0)
KL, Kuala Lumpur, Malaisia, Petronas towers,

En vecka i paradiset!

Publicerad 2013-12-11 16:35:14 i Allmänt, thailand,

Det var dags att lämna Thailand och Koh Phi Phi. En vecka går fort när man har roligt. På tre dagar var jag färdig med Open Water Diver kursen och kunde ta två ut färder med båt och göra mina första fun dives med the Adventure club, dykcentret jag tog kursen hos. Ni som har dyk-cet eller provat på dykning behöver jag inte predika för, men ni som inte provat, gör det för guds skull! För det är en fantastisk upplevelse. Här finns en relion jag tror på fullt ut. Att tyngdlös få färdas i denna fantastiska undervartensvärld i all den färgrika prakt och att få se alla dessa fascinerande djur, hallelluja. Det är ju synd att det är en bit till tropiskavatten hemma i sverige, men nu har man ytterligare anledning att ta sig till varamare breddgrader lite oftare.
Dykningen kring Phi Phi är fantastisk. Det tar ca 30 min med båt till systerer ön Phi Phi Ley. På västra sidan ligger Malong och Palong och söder om ön ligger Bidah Nog o Bidah Nai. Mellan dyken ankrar båten i Maya Bay, i vilken beachen från filmen "the Beach" spelades in ligger. Pretty cool!
Till havs!
Koh Phi Phi Ley
Maya bay - The Beach, beach
Ombord på The Reefranger
Efter Phi Phi tog jag färjan till Phuket och Phuket town. Att ta sig från färjelägret och in till stan var ett ävetyr i sig. Då man först köpte en biljett sedan blev till sagd att vänta här, det tar två minuter, efter en kvart frågade jag snällt om någon vet något? Det tar fem minuter max! säger dom. En färja till kommer in och alla människor från den försvinner också iväg snabbt i minibussar och taxibilar. Detta är ett organiserat kaos av astronomiska mått mätt.
Det börjar bli allt glesare med bilar och bussar. Efter mer än en timme kommer en flummig thailändare fram med en kopia på min biljett, han tar med sig mig och fyra andra personer som också väntat ett tag på sin transport. Då svänger han upp i sin lilla Fiat från 76, där han själv knapt får plats. Vi börjar ju på en gång säga att vi kommer inte att rymmas alla sex i den blien plus allas ryggsäckar. Då tar chafören mina biljetter och skickar tillbaka mig till biljettdisken. Det är jag, personalen och ett gäng herrelösa hundar kvar vid kajen. Då brister det för mig, tårarna börjar rinna ur ögon jag kan inte kontrollera dem, tur att man har solglasögon. Jag försöker behärska mig och frågar igen om någon vet något om min transport. De tycker nog lite synd om mig och tillslut får jag en egen taxi direkt till mitt hotel. Hotellet i Pukhet The Memory at On On var faktiskt också med i filmen the Beach, fast då var det ett sunkigt gesthouse. De har renoverat upp det en hel del sen dess. Jag hade en säng i en fyra peroners sovsal som var hur fin som helst. Sov som en stock tills klockan ringde vid kl sju på måndag morgon. Det var dags att ta sig till flygplatsen. Efter gårdagens kaos hade jag bett hotellet boka en taxi åt mig och den var där när jag kom ner för att checka ut. När jag kom till flygplatsen och droppat bagage, tagit mig igenom säkerhetskontroll fått tagit i en kopp med kaffe och något som såg ut som en kanelbulle med smakade choklad så visar det sig att planet är försenat med 45 min. Jag tog en tupplur. jag börjar bli bra på det nu, kanske inte lika bra som en viss Bengt W jag känner, men det tar sig. Flyget tog mig till Kuala Lumpur huvudstaden i Malaysia. Mer om Malaysia kommer. Ha det gott alla!
Petronas towers by night
 
 
 
 
 
 
Kommentarer (1)
dykning, kohphiphi,

Sam Roi Yod - Hua Hin - Krabi - Ao Nang -Koh Phi Phi

Publicerad 2013-12-02 19:24:00 i Allmänt, löpning, thailand,

Efter att jag bjudit resortens personal och ägare på "swedish fika" lämnade jag Sam Roi Yod efter 30 dagars "träningsläger" för äventyr i södra Thailand. Första anhalt blev dock norr ut till Hua Hin där ifrån min nattbuss till Krabi skulle gå ifrån. I Hua Hin hann jag besöka den berömda nattmarknaden. Krims krams blandat med mat och dryckes försäljning på några trånga kvarter i centrala Hua Hib. Jag åt en fantastisk röd curry med musslor och annanas.
Hua Hins Nattnarknad
Vid kvart i tio klev jag på bussen. Stora bekväma säten som man nästan kunde luta helt bakåt för att kunna sova bekvämt. Sov gjorde jag men kanske inte den bästa sömnen. Vid halv sju på morgonen så var vi framme i Krabi. Där blev det lokal buss in till "stan" och en liten promenad runt för att kolla in läget och vänta på att något ställe skulle öppna så att jag kunde äta frukost. Efter det blev det buss igen till Ao nang, en populär kust stad ca 20 km från Krabi. Ao nang fungerar som en knutpnkt för båt o färjetrafik till och från öarna utanför Andaman kusten, som Kho Lanta, Pukhet, Kho Phi Phi. Väl framme i Ao Nang och efter en jobbig promenad med ryggsäcken lyckades jag hitta min Bungalow. Den var ok men lite dyr. Blev det en god Frappuccino på Sarbuks och en vända på stranden. Där det i ena änden sprang halv tama apor som klätrade upp på en del människor. lite halv läskigt och det var jag inte ensam om att tycka. På eftermiddagen blev det ett träningspass 18km distans. En regnskur hade friskat upp luften precis innan så det var friskt och skön för kroppen att få sträcka på sig. Dagen avslutades med en "seafood basket" på Sala Bua and Lo Spuntin en thailänsk/Italiensk crossover restaurang. Amazing!
Krabi i morgondis
Frukost
Ao Nang
Go fika!
Dont you touch my nuts!
Långsjärtsbåtar
Mat!
Den 1:a december lämnade jag fastlandet för Kho Phi Phi. Det här med att det var något lågtryck som ligger här nere över södern som ska ge ostadigt väder har jag inte sett till. Färjan avgick 09.30 och det var väldigt varmt, när färjan fick upp farten ute på havet fläktade det skönt. Resan tog ca 1h o 45 min. Väl på ön så var det inte svårt att hitta mitt hotell eller min bungalow. Precis vid Loh Dalum Bay. Min bungalow var väl inte den fräshaste jag sett men ok. Efter en skön dusch blev det brunch och lite kringdragande i de smala gatorna i Ton Sai. Jag gick in på en av alla dykbutiker. En som jag läst om och fått bäst omdömmen på nätet och hörde mig för. Så nu är jag anmäld till Open Water Diver. Här ska det äntligen tas dykcert! Jag började plugga teori på engång. Till baka i skolänken med andra ord. Tillslut sa magen ifrån och jag gick tillbaka mot min bungalow för att hitta någon stans att äta. Hittade en restaurang pricis på stranden i närheten. Den hette passande nog Ciao Bella. Maten var god men servicen var så där. Började nu ana oråd då musiken från flera av de intill liggande klubbarna spelade väldigt, väldigt hög musik. Det var eld shower, limbo där du fick en gratis "buket" om du som tjej dasade topless och naken om du var man.... Tillbaka i bungalowen hoppade sängen i takt med bashögtalarna 20 m bort.... under tiden jag inte kunde sova bokade jag ett nytt hotel och pluggade igen öronen och försökte  blunda lite...Så i morse packade jag ihop mina saker och checkade ut.Gammal är älst! Nu bor jag på ett trevligt, lungt, fräsht hotell som drivs av en indisk familj som heter Hotel Natsha... I morgon ska jag göra mina först introdyk på gruntvatten på morgonen och på eftermiddagen åker vi ut med båten för att öva i öppet vatten. Instruktör är fransk och gullig. Det här kommer att bli kul! Nu ska tant sova!
Mot Phi Phi!
Loh Dalum Bay
 Se upp där nere!
Kommentarer (0)
aonang, huahin, krabi, phiphi, samroiyod,

Going south

Publicerad 2013-11-29 07:21:13 i Allmänt,

Då var den här, sista dagen här i Sam Roi Yod. Träningsdelen av denna resa är "över" nu börjar semestern.
På fyra veckor har det totalt blivit 38 pass och 340km löpta. Kroppen känns faktiskt helt ok. Känningarna jag hade av mitt löparknä är helt borta vilket känns otroligt skönt. Värmen gör väl sitt antar jag. Men jag har varit nogran med stretch och rörlighets övningar samt fått massage minst en gång i veckan. Det är ju enkelt att unna sig det när det kostar 60kr för en timmes helkroppsmassage. 
Om jag får möjlighet att åka på ett utlandsläger under nästa år kommer jag med stor samolikhet försöka komma tillbaka hit.
Nu blir första anhalt Hua Hin och ett besök på nattmarknaden. Sedan tar jag en nattbuss till Krabi som om allt går bra ska vara framme kl 06.00 i morgon lördag. Sedan vidare till Ao Nangh där jag kommer att sova en natt. Där efter blir det färja till Kho Phi Phi. Ett stort lågtryck har legat länge över den södra delen av Thailand och drabbat området med hårda vindar, regn och översvämningar och mer regn är att vänta. Men jag hoppas på det bästa och gläds med att jag får bra löparvädet på Phi Phi.
Ha det gott!
Soluppgång i Sam Roi Yod
After run!
Kommentarer (0)

Grottor och löpning

Publicerad 2013-11-26 15:40:19 i Allmänt,

Här i Sam Roi Yod rullar dagarna på med växlande väder men mycket träning. Kroppen känns oförskämt fräsch fast jag nu har snittat 80-100km i tre veckor. Oftast blir det två pass om dagen, morgonjogg ca 6-8 km sedan frukost. Sedan blir det ett till distans pass vid fyra halv fem på eftermiddagen då 8-14km beroende på hur benen känns. Anledningen till att kroppen känns bra är väl att jag inte behöver göra något mellan träningspassen. Det blir mycket slappande på stranden eller rummet med en bok, just nu del två av Proust "På spaning efter den tid som flytt" en bokserie som jag aldrig skulle ha tålamod med hemma i "vardagen" Men det gäller väl att passa på när man har tid, som inte flytt...
För några dagar sedan när jag hade vilodag så hyrde jag en "trimmad moppe" och besökte nationalparken för att utforska lite grottor. Det var hur coolt som helst om man får uttrycka det så! Men också lite läskigt. Vid Tham Kaew Cave var fick man utrusta sig med pannlampa. Sedan klättra ner för en stege vid öppningen till denna grotta som är en rad större rum med små trånga passager där emellan. Jag fick ta av mig ryggsäcken och krypa på en del ställen. Speciellt bra skyltat var det inte heller. Man fick verkligen passa var man satt fötterna och skallen för det var stalaktiter, och hål, en del såg man inte slutet på, lite här och där.  Sen så var jag ju där inne helt själv... I grottans sista kammare hamnade man på en avsatts nära grottans tak och där hände det fladdermöss. Sedan återstod en ca 100m klättring till ytan.
Going down!
Stalaktit
Nästa grotta på lisan var Tham Phraya Nakhon. Det måste vara Thailands mest kända grotta. Den är även symbolen för den här regionen av Thailand. Det är en ca en km vandring till grottan men det känns som det är lite längre. Först över ett berg ner till en fantastisk fin strand. Sedan uppför berg nr två och sedan ner i grottan som består av två inrasade rum. En liten passage mellan de två rummen leder in till det innersta rummet och där står den i ett fantastiskt ljus som man inte kan tro vara från solen. Ett tempel. Känslan att vara inomhus på ett museum infinner sig. Otroligt vackert och fridfullt.
Öppningen till Tham Phraya Nakhon
 
Sedan var det bara att ta sig ner för berget och upp och ner igen. Lagom till hemfärden för att inse att min moppes batteri inte var det färskaste så den startade inte och "kicken" för att kickstarta den rostat sönder. Jag fick ringa till resorten för undsättning. Jag och min moppe fick åka flak tillbaka. Så kan det gå.
 
Kommentarer (0)

Värme sand och hunger

Publicerad 2013-11-14 15:52:00 i Allmänt,

Jag är trött och hungrig hela tiden och det är sand överallt, men annars är det bra. Kroppen håller på att vänja sig vid värmen och träningsmängden. Det har vart en tuff start på veckan. Träningsmängden är ungefär som förra veckan och det märks att kroppen behöver energi, det känns som att jag knappt hinner borstatänderna efter frukosten innan jag vill äta igen. Som tur är finns det en lite kiosk längre ner på gatan som säljer lite frukt och diverse. I fredags åkte gruppen med danskar som bor här på hotellet in till Hua Hin för att shoppa lite och jag passade på att följa med. Jag provianterade lite, bokade bussbiljett till Krabi i slutet av månaden och passade på att äta lite hummer till lunch.

Natten tills just i fredags så drog det in ett ordentligt regnväder. Det var ungefär samtidigt som orkanen Hiyian drabbade Filippinerna. Här klarade vi oss med lite lätta översvämningar och några om kulblåsta träd och hustak.

Det kom lite vatten...
Vädret efter regnvädret har varit jättefint och på mornarna så har havet legat nästan spegelblangt här utan för. Så igår blev det ett simpass på eftermiddagen.

Då det inte blev någon grott utflykt i fredags så jag kommer att göra ett nytt försök i morgon. Hoppas jag kommer väg för nu oskar det rejält här och fiskarna pratar om ett nytt regnväder som är på gång. Den som lever får se.

 

 

 

Kommentarer (0)

Första veckan avklarad

Publicerad 2013-11-07 15:14:48 i Allmänt, löpning,

I dag har jag varit här i Sam Roi Yot i en vecka och träningsmässigt så kan jag sammanfatta det med totalt 13 pass och totalt 92km.
Benen kändes lite stela i morse så det blev en kortare morgonjogg och eftermiddages pass blev ett kort distans pass samt 6X150m teknik intervaller plus lite löpskolning. Vädret de senaste dagarna har varit mulet och blåsigt. För mig betyder det att jag inte har behövt gå upp jättetidigt för att undvika hettan för morgonpasset, samt vänta till skymningen för eftermiddagspasset.
Tiden där emellan roar jag mig att vila, läsa, mata mina djur på min bondgård i telefonen samt planera resterande delen av min resa och träningslägret på Teneriffa i januari o februari.
Jag har hittat en lägehet som jag kommer att hyra från den 14 januari fram till det att resten av Mantra gänget kommer ner den första februari. Kommer att bli great!
I kväll blev det middag på ett av grannhotelen och det visade sig ha en riktig kaffe maskin och jag fick för första gången sedan jag lämnade Bangkok en riktig kopp med rivitg kaffe! Så gott. Det är inte mycket jag saknar här, men en riktigt kopp java på morgonen har jag saknat. Pulverkaffe i all ära men inget slår ju orginalet.
I morgon är det vilodag och då kommer jag att passa att åka till Nationalparken och kolla in grottor. Ska bli spännande.
Rivigt ska de va annars spötter ja ut e!
 
Kommentarer (1)
Löpning, thailand, träning,

Upp och ner

Publicerad 2013-11-04 15:52:44 i Allmänt, löpning,

Helgen började bra med två lugna pass på lördagen en god middag och livemusik här på Koram.
Kvällens huvudatraktion var det Italiensk/thailändska bandet Leo o co. Line upen fortsatte med Jimmy Crasch, en 60 årig australiensare som sysslat med speedway, han sjög dock som en gud och gjorde Johnny Cash rättvisa.
Kvällen avslutades med att några Thailändska ungdomar mördade några Nirvana låtar, Kurt Kobain vrider sig i sin grav...
Thailänsk träskmark
 
Söndagen började på bästa sätt, sovmorgon samt att en annan gäst här på resorten skulle ta en tur till nationlaparken för att skåda fågel och jag fick följa med. Khao Sam Roi Yot betyder berget med trehundra toppar, och visst består största delen av parken av berg, men även ett stort sötvattenträsk. Det var dit vi begav oss för att skåda fågel. Tyvärr kunde vi inte åka ut till de byggda fågeltornen för att vägen var översvämmad. Men vi tog en båttur istället. På vägen hem stannade vi och åt en snabb sopplunch i själva Sam Roi Yoy by.
Väl tillbaka på hotellet började jag få ont i magen... och sen. Ja ni vet. Misstänkt matförgiftning. Inte på värsta viset som min far skulle ha sagt men obehagligt i alla fall. Jag fick skjtus till byns sjukstyga där vi hade tur att träffa traktens tandhygienist som tydligen hade helg jour. Jag fick vätskeersättning, smärtlidrade tabletter och antibiotika. Jag försökte förklara att jag nog inte behöver någon antibiotika då det troligtvis är en matförgiftning och om det inte går över inom de närmaste 48 timmarna så kommer jag tillbaka men det gick liksom inte fram.
Det blev en fortsat lungn dag o kväll på rummet med svt play som sällskap.
Jag känner mig helt ok. Lite risig i kistan om jag ska vara ärlig men annars pigg och som vanlgt.
I dag måndag så blev det också sovmorgon men efter som jag känner mig ok så blev ett lugnt eftermiddagspass med 4km gång till att börja med och sedan 6 km lätt löpning.
Känndes helt ok så vi får hoppas att det håller i sig!
 
Antal löpta kilometrar: 26
Antal antibiotika kurer utskrivna av tandhygienister: 1
 
Kommentarer (0)
Löpning, thailand, träning,

Open water

Publicerad 2013-11-01 14:20:30 i Allmänt,

Jag hade lite svårt att somna igår kväll, det gjorde det lite jobbigare att stiga upp idag. Men jag kom iväg på morgonjoggen en halvtimme "sent", om det nu finns någon tid att passa...
Stranden låg öde som på när på en kvinna som vallade sina kor en bit bort från min startpunkt. Kor på en strand, ingen mat och bara saltvatten att dricka....jag fick det inte att gå ihop. Men å andra sidan kanske dom också var på morgonjogg vad vet jag?
Det blev en lugn sväng på 6 km. Mitt knä som jag har haft problem medan sedan i början av september blir sakta men säkert bättre. Men i dag kändes det lite för mycket för att jag skulle låta det få ett till löppass på eftermiddagen. Vad skulle jag då hitta på? En lång sabbare promenad? paddla kajak, eller simma lite? Under frukosten och några timmar under en palm i skydd från solen fick beslutet mogna fram. En sallad till lunch och sedan ytterligare ett kapitel i boken. Sen stod det klart att det var simmningen som segrat ur den mentala brottningsmatch som försegott i långt bak i min hjärna medans mitt fokus har legat på hur det ska gå för Toru i Norwegian Wood.

Simma alltså. Öppen vatten, eller mer öppet hav...
Baddräkt, badmössa, glasögon och klocka på. Jag behövde ju inte oroa mig för att det skulle vara kallt i vattnet direkt. OK en halvtimme kan man väl kunna plaska runt utan att bli allt för trött. Jag har ju ingen teknik att tala om när det kommer till crawl. Jag försöker bara koncentrera mig på att slapna av och inte stressa fram rörelserna.
Efter som det är rätt långgrund vik jag befinner mig så fick jag ändå ta mig i all fall ca 100 meter ut från stranden. Och eftersom jag var själv så tänkte jag att det var bra att jag bottnar om jag skulle ta helt slut.
De första 200 var riktigt jobbiga innan man hittade tempo och vade sig vid vågorna. Sen började det kännas riktigt bra. Första 500 och jag tänkte nu vänder jag tillbaka. Kalsup! Fy fan va vidrigt det är med saltvatten. Host,fräs,saltvatten,slem och en liten bit av lunchen kändest det som åkte runt i en härlig soppa. Det här var inte roligt alls. Fötterna ner, andas. Få inte panik nu. Samlade mig och sedan började jag lungt om igen. Så fort man hittar det där flytet och man ligger rätt mot vågorna så är det riktigt skoj. Jag tror faktiskt inte att jag har orkat crawla en hel tusing förut fast det blev ett litet stopp. Men det här gav ju helt klart mersmak. och då inte på saltvatten.
Totalt antal löpta kilometrar: 6
Totalt antal liter saltvatten intagna: 1
 
Hörs Hej!
Den Thailänska gulfen består till 100% av havsvatten. Empirisk studie utförd
20131101 av undertecknad.
 
 
 
 
Kommentarer (0)

En sista kväll i Bangkok och den första dagen i Khao Sam Roi Yot

Publicerad 2013-10-31 16:12:53 i Allmänt, löpning, thailand,

Sista kvällen i Bangkok blev en riktig höjdare! Närmare bestämt på 64:e våningen på Sirocoo Leuba at State Tower. Vilket ställe och vilken utsikt! Och vilken mat. Lyxade till det med en lätt 6 rätters avsmakningsmeny. Kostade mer än vad jag kommer att göra av med på mat totalt den här resan, men det var det värt!  Deras skybar kan man besöka även om man inte har bokat bord och det är helt klart värt ett besök! Fast du blir inte insläppt i shorts och flipflops!
The Dome Leuba at State tower!
Tidig start dagen efter med transfer till en av Bangkoks bussterminaler och sedan en ca tre timmars resa till Hua Hin. Där byte till lokal buss till Pranburi och sedan resten av vägern till Khao Sam Roi Yot på flaket av en pick up. Det här lilla stället är så långt från hetsen i Bangkok man kan komma. Lungt o skönt.
Vid ca kl 17 blev det en lätt jogging tur på stranden. Fantastiskt skönt att få röra på benen efter allt sittande.
Stället jag bor på Koram Resort är en enkel resort men ligger precis vid stranden. Rummet är rymligt, har ett eget badrum med dusch och toalett. Ett kylskåp, skrivbord, garderob och naturligtvis en säng. En skaldjurssoppa fick avsluta dagen.
Khao Sam Rio Yot
Sam Roi Yot Island eller Monkey Island
Min arena
 
Första hela dagen här i Khao Sam Roi Yot började kl 05.45. Uppstigning och morgonjogg. Temperaturen så här dags är behaglig, solen har gått upp mellan öarna utanför kusten och är lysande röd men inte riktigt het än. Det blev en timmes distans på stranden nästan 9 km. Sedan en dusch och frukost. Frukost ingår i priset och man får välja allt från en frukostmeny och koken tillagar det på beställning. Det finns traditionell västerlänsk meny samt thailänsk. Det kommer nog ta ett tag att prova igenom menyn, men jag har ju en månad på mig.
 
Efter frukost blev det strand häng resten av dagen. Brisen från havet gör att temperaturen faktiskt är helt ok. Men låg i skuggan för det mesta läsandes Huruki Murakamis Norwegian Wood  Det blev naturligtvis lite bad också.
Vid halv tre fick det vara nog med sol. Nu kommer vi till det jag gillar näst bäst efter själva träningen på träningsläger. Tuppluren. Så skönt att få gå och sova en 40 minter en timme innan det är dags för pass två.
Skönt utvilad så var det dags att snöra på sig skorna igen. Benen känndes lätta så efter några minuters jogg så blev det ca 15 minuter snabbare tempo(ca 4:30) för att få upp lite puls. Passet avslutades i lungt tempo och totalt 7 km o ca 45 min.
Totalt antal km denna dag: ca 16km
Totalt antal kokosnötter i huvudet: 0
 
Kvällen avslutades på Korams egna restaurang Monkey Bar. Pad Thai med räkor. Alltså maten i det här landet.
I say no more!
 
Kòrp kum kâ
Kommentarer (0)
Löpning, thailand,

5 dagar i Bankok med omnejd

Publicerad 2013-10-29 07:30:42 i Allmänt,

Hurra jag kan använda min dator igen! Något konstigt men inställningarna på min dator har gjort att jag inte har kunnat använda blogg.se och en del andra sidor. Eftersom jag inte jobbar med data så fick jag till slut hjälp av en av hotellets pesonal och nu funkar det fint än så länge...
Här kommer en sanbb resume av vad som har hänt de senaste fem dagarna..
 
Fredag 25/10 Grand Palace
Det kungliga palatset och templet med smaragd buddhan. Det här stället är som en julgran. Glitter, gud, förgyllningar, spegelmosaik, skulpturer, sinderier och en och annan porslinsfigur. Man kan inte annat än bli imponerad.
Hela det klockformade templet är täkt med ca 1x1 cm förgyllda mosaik plattor, i solen ser det ut som att templet är gjutet i guld.
 
Thai Gandalf?
Under palatsvistelsen blev det också ett besök på Queen Sirikit  Museum of Textiles. Mycket fint museum om thai siden och drottningen arbete att mordernsera thailänska kvinnors sätt att klä sig utan att glömma ursprung eller tardition. Mycket intresant.

Eftermiddagen bjöd på shopping i MBK center. En inomhus marknad där man kan pruta hej villt och hitta det mesta från märkeskopior till thailändskt hantverk och souvenirer samt en mängd restauranger och caféer.
 
Lör 26/10
Chauchak Weekend Market. Värdens största marknad, mer än 8000 olika stånd som säljer allt, jag menar allt. Det var lite för mycket för min smak. Gick runt i någon timma tog en 45 min fot och nack massage, köpte lite souvenirer. Hemfärden tog evigheter. Sky train inga problem, men sen att hitta en taxi och sen helgtrafiken... OMG. Efter en skön dusch belv det ialla fall en god middag, det är svårt att äta äcklig mat här och en tidig kväll.
 
Ett lunchhak på Chatuchak
 Ståndet med plastfrukter

Söndag 27/10 Utflykt!
Blev hämtad på hotellet för att åka på liten utflykt. Tre stopp var planerade i Ratcaburi och Kanchanaburi provinserna väster om Bangkok. De var de två första stoppen som jag väldigt gärna ville se. Först till Damoen Sadauk Floating market. Som det låter en flytande marknad. Souvenirer, hantverk blandas upp med färsk frukt, mat och dryck allt på båt.
Banana and mango boat

Efter marknaden stannade vi i Kanchanaburi stad. Det är där Burma Railway eller Death Railway, järnvägen som går mellan Bangkok och Burmas (Myanmar) dåvarande huvudstad Rangoon går över floden Kwai. Järnvägen byggdes av Japanerna under andra världskriget med "hjälp" av nästan 250000 arbetare och krigsfångar var av hälften dog under arbetets gång. Bron bombades av de alierade under kriget och idag har man resturerat nästan hela bron till orginal. Här hade jag kunnat stanna hela dagen för en det fanns även två museum i Kanchanaburi om järnvägen och andra världskriget. Men nu stod det tigrar på schemat.
The bridge over the river Kwai
 
En bit utan för Kanchanaburi ligger Wat Pha Luang Ta Bua Tiger Temple. Det öppnades av Budistiska munkar 1994 och fungerar som ett skyddat hem för vilda djur som skadats eller hittats övergivna. Jag tyckte dock att det mer fungerade som en turistfälla. Men jag kan ju nu i alla fall säga att jag har klappat en tiger.
 
Mjau
Sa jag att jag var pälsdjursallergisk...
 
Måndag 28/10 Mera utflykt.
Denna dag till Ayuthaya som ligger norr om Bangkok.
På vägen dit så stannade vi i Bang Pa -In där det kungliga sommar residentet ligger. Ett myller av olika palats i från olika tidsåldrar, allt omgärdat av lummig grönska.
 
 
Ayuthaya är det forna huvudstaden av Thailand. Består av en ö som är omgärdad av  floden Chao Phraya. Denna Flod har sitt ursprung i norra thailand och nynnar ut i den Thailändska gulfen söder om Bangkok. Detta gjorde att det var ett naturligt ställe att bygga en stad som enkelt kunde försvaras då fieden måste an vända vattenvägen om man ville inta staden. Tyvärr lyckades Burmeserna med detta under slutet av 1700-talet och förstörde staden. Förödelsen var så stor att men istället för att bygga upp staden beslöt sig för att flytta den. Den thailändska staten har börjat med lite av restureringen efter det att Ayuthaya på 50-talet blev upptaget på Unescos världsarvslista. Lummig grön ö med massor av ruiner. En av ruinerna innhåller den sk.Tree Buddha. Någon plaserde ett Buddha huvud vid foten av ett ungt träd för över 300 årsedan och nu har trädet vuxit runt huvudet utan att det har förstörts.
Eftermiddagen spenderades på en båt tillbaka till Bangkok. Buffé lunch med en massa god mat och frukt.
 
 
Tree Buddha
 
När jag hoppat av båten i närheten av China Town blev det naturligt att vadra runt där resten av dagen. Den här stadsdelen är så häftig. Köpte lite lustiga prylar samt åt en fantastisk Roasted duck. Hem tog jag med Chao Phraya Expres, snabbfärja helt enkelt. så mycket snabbare än taxi o Tuk tuk och betydligt mindre avgaser.
China Town
 
 
Anka!
 
 
Nu hoppas jag att jag kan uppdatera bloggen lite oftare så jag slipper monster inlägg som detta =)
Ha det gott!
 
 
Kommentarer (0)

Om

Min profilbild

e.k.o.running

Ella Kristina Ollonen. Jag skulle kalla mig själv löpare med många järn i elden. Sedan jag 2012 gjorde en klassiker, så har det blivit mer av både cykel och skidåkning. Men det är löpningen jag brinner för, framför allt marathon. Denna blogg är om mig och min träning, mitt liv och mina äventyr och dom jag delar dem med. Enjoy!

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela