e.k.o.running.blogg

Feet don't fail me now. Take me to the finish line.

Upp och ner i dubbel bemärkelse

Publicerad 2014-02-04 23:25:15 i Allmänt,

Då var det äntligen dags för mig att tag i det här med bloggen igen. Jag kände mig jätte pepp innan jag åkte ner hit till Teneriffa för det här lägret. Men väl nere och med träningen i gång så har orken och inspirationen till att skriva inte funnits där. Jag är helt frisk, kroppen håller ihop bra, visst får jag stumma ben och träningsvärk efter de tuffa löp och cykelpassen på bergssidorna här på ön. Men jag är helt "slut" i huvudet. Jag tycker inte ens att det är roligt att spela Hay day på Iphonen (och för er som känner mig så måste detta tyda på att något som inte står rätt till) Jag har svårt att somna på kvällarna och är således jätte trött på mornarna. Jag är ingen morgon människa annars men ringer klockan hemma i vardagen så går man upp och gör sitt innan man går till jobbet. Nu känner jag mig nästan som drogad när klockan ringer och då går jag upp kl 0730 för att sticka ut på morgonjoggen. När jag väl är ute och har kommit igång så känns allt bra igen. Jag vet att jag ökat träningsdosen under de senaste veckorna men kroppen känns ju så bra och starkare än någonsin förut. Det är knoppen som inte hänger med. Huvudet är bara tomt, jag är less och ibland ledsen. Det är som att jag har övertränat huvudet... kan man göra det? (eller är det någon form av depression!?) Någon som känner igen symptomen? eller upplevt samma sak hör gärna av er och ge mig tips hur man kommer ur "träsket"
Jag tror att de mesta bottnar i att jag är här själv och att man inte har någon som "pushar på" en när man har det tungt och tvärtom, att det inte finns någon man själv kan "pusha" och det är just det som jag känner att jag saknar mest. Jag har inga problem att träna, då mår jag som bäst. Det är mellan passen och på kvällarna som tankarna börja vandra och tänka på massa andra saker. Så i kväll tänkte jag att det kanske blir bättre om jag skriver vad jag känner, put it out there, så kanske det känns bättre. Tvingade mig själv till att skriva det då jag egentligen inte hade någon lust. Men jag måste erkänna att det redan känns lite bättre. I morgon fortsätter mitt försök i "Hjälp till själv hjälp" vila från löpningen och en utflykt på cykel upp till 2000m och sedan ner igen. Upp och ner. Thats how i ride....

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

e.k.o.running

Ella Kristina Ollonen. Jag skulle kalla mig själv löpare med många järn i elden. Sedan jag 2012 gjorde en klassiker, så har det blivit mer av både cykel och skidåkning. Men det är löpningen jag brinner för, framför allt marathon. Denna blogg är om mig och min träning, mitt liv och mina äventyr och dom jag delar dem med. Enjoy!

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela