Grottor och löpning
Här i Sam Roi Yod rullar dagarna på med växlande väder men mycket träning. Kroppen känns oförskämt fräsch fast jag nu har snittat 80-100km i tre veckor. Oftast blir det två pass om dagen, morgonjogg ca 6-8 km sedan frukost. Sedan blir det ett till distans pass vid fyra halv fem på eftermiddagen då 8-14km beroende på hur benen känns. Anledningen till att kroppen känns bra är väl att jag inte behöver göra något mellan träningspassen. Det blir mycket slappande på stranden eller rummet med en bok, just nu del två av Proust "På spaning efter den tid som flytt" en bokserie som jag aldrig skulle ha tålamod med hemma i "vardagen" Men det gäller väl att passa på när man har tid, som inte flytt...
För några dagar sedan när jag hade vilodag så hyrde jag en "trimmad moppe" och besökte nationalparken för att utforska lite grottor. Det var hur coolt som helst om man får uttrycka det så! Men också lite läskigt. Vid Tham Kaew Cave var fick man utrusta sig med pannlampa. Sedan klättra ner för en stege vid öppningen till denna grotta som är en rad större rum med små trånga passager där emellan. Jag fick ta av mig ryggsäcken och krypa på en del ställen. Speciellt bra skyltat var det inte heller. Man fick verkligen passa var man satt fötterna och skallen för det var stalaktiter, och hål, en del såg man inte slutet på, lite här och där. Sen så var jag ju där inne helt själv... I grottans sista kammare hamnade man på en avsatts nära grottans tak och där hände det fladdermöss. Sedan återstod en ca 100m klättring till ytan.
Going down!
Stalaktit
Nästa grotta på lisan var Tham Phraya Nakhon. Det måste vara Thailands mest kända grotta. Den är även symbolen för den här regionen av Thailand. Det är en ca en km vandring till grottan men det känns som det är lite längre. Först över ett berg ner till en fantastisk fin strand. Sedan uppför berg nr två och sedan ner i grottan som består av två inrasade rum. En liten passage mellan de två rummen leder in till det innersta rummet och där står den i ett fantastiskt ljus som man inte kan tro vara från solen. Ett tempel. Känslan att vara inomhus på ett museum infinner sig. Otroligt vackert och fridfullt.
Öppningen till Tham Phraya Nakhon
Sedan var det bara att ta sig ner för berget och upp och ner igen. Lagom till hemfärden för att inse att min moppes batteri inte var det färskaste så den startade inte och "kicken" för att kickstarta den rostat sönder. Jag fick ringa till resorten för undsättning. Jag och min moppe fick åka flak tillbaka. Så kan det gå.
