Bryta ihop och komma igen!
Det blir inte alltid som man tänkt sig. När jag vaknade på midsommarafton kände jag mig pigg i kroppen. Jag fick i mig en bra frukost och sedan rullade vi mor Orsa. Framme vid starten vid Torsmobron ca i timme förestart så började jag värma upp lite lätt, en ca 20 min lätt jogg lite lätta stretch övningar och några lätta stegringar. Värmen gjorde att man inte behövde någon längre uppvärmning.
Tio över tio gick starten och jag kom i väg i ett lugnt tempo ca 4.40km det kändes bra och känslan var att jag kunde springa fortare. Efter ca tre km kom en tjej i kapp mig och hon ökade på farten lite och jag kände mig pigg så jag hakade på. Fart mässigt var det lite snabbt, men jag tänkte följa med så länge det känns ok i kroppen. Efter ca 3km började det kännas ansträngt och det kom ett par backar och jag fick genast släppa några meter. Sedan var det som om någon hade vridit på en kran och tömt ut all energi. Jag försökte hålla tempot uppe men benen vägrade att svara. De ville inte vara med. Men jag kämpade på. När hade jag sprungit ca 15km skulle Dr T o B ge mig vätska, jag fick sportdryck och jag hoppades att den skulle ge mig den kick jag behövde för att kunna avsluta loppet på ett värdigt sätt. Men dem kuperade terrängen sög verkligen musten ur mig och även när det blev lättare partier kunde jag inte springa på. Nu börjar kroppen göra ont. Det ar inte bara benen som är stumma, ryggen, axlar börjar protestera. Jag har sedan länge problem men en nerv i baksida vänster lår, jag har inte haft problem med detta under träning och tävling under de senaste tre åren. Men vid 8 km kvar börjar det smärta i baksidan, en skarp stickande smärta som tilltar i styrka. När det är 7km kvar ska jag få vätska igen och då är smärtan så intensiv att jag inte kan fortsätta.
Jag klev av banan, jag bryter loppet. Det är första gången någonsin jag bryter ett lopp så det var inte ett lätt beslut att ta. Fruktansvärt besviken, men ändå stolt över mig själv att jag inte envishetet höll mig kvar på banan och orsakade något som kan ha förstört resten av säsongen.
Efter att jag med bil åkt den sista biten in till Orsa och sedan duschat får jag ont i hela kroppen och blir illamående. En jätte obehaglig känsla. Kroppen är helt slut, får verkligen fokusera alla mina krafter för att ta mig tillbaka till bilen. Jag behöver verkligen äta något men får inte i mig så mycket som lite coca-cola och yoghurt. Illa måendet lägger sig och jag sover som en stock i bilen tillbaka till Alfta.
Jag är en erfarenhet rikare. Att man från har känt sig riktigt pigg och taggad för tävling till ett uttorkat, ihop tryckt, skrynkligt litet russin i botten på ett bortglömt russinpaket på strax över timmen. Jag fick i alla fall ett riktigt tufft tröskelpass på ca 19 km på köpet, så det var inte en helt bortkastad dag iallafall.
Nu ska jag njuta av lite ledighet i Hälsingland innan det bär av mot Uppsala igen.
