e.k.o.running.blogg

Efter en tung tid på jobbet och med en kropp som inte ville göra som jag ville. Träna. Bestämde jag mig i torsdags för att åka hem till mina föräldrar i Hälsingland. Till hembyn Alfta. Bränderna rättare sagt.

Slutade lite tidigare på fredags eftermiddagen, tankade upp Teddy och lät Morrissey ta mig de dryga 20 milen norrut. 

Fredags kvällen bjöd på svamp paj och soff-häng med katter och Fredrik Skavlan innan jag somnade skönt i vårt fina Brickmans.

Lördag morgon startade halv åtta med frukost och avfärd hem till Niclas i till Arbrå för långpass med TNT*. Under bilfärden dit brände september solen bort det sista av nattens dimma. Luften var härligt klar och solen värmde gott fast klockan knappt var halv tio. 

Tom, Niclas, Toivo och jag drog i väg mot Galven på slingrande grusvägar i hjärtat av hälsinge skogarna.  Färgerna på skogen omkring och det fantastiska vädret gjorde löpningen till ett rent nöje. Till och med mina krånglande knän var glada. Efter sju kilometer tog jag av norr ut mot Acktjärbo medans killarna fortsatte mot Galvsjön. Nu kom passets tuffaste del en ca fyra kilometers stigning innan vägen bar utför och tillbaka mot Arbrå. Eftersom det gick så lätt så missade jag avtagsvägen och sprang en extra kilometer uppför och kom till punkten ”om du kommer dit har du sprungit för långt” Men jag skulle aldrig erkänna att jag var vilse, så det var bara en liten extra sväng för att förlänga passet. Väl tillbaka på banan, så passerade jag Acktjärnen och där fanns det en källa att fylla på vätskebältet med, vilken lyx det är att springa där hemma.

Nu började det gå utför och det började kännas i mina knän. Det var bara att försöka korta stegen så gått det gick och härda ut. Väl nere på platten så kändes det genast bättre. Tillbaka hemma hos Nicklas visade klockan 2.17 total tid och nästan 22km. Mina ben fick en ordentlig stretch efteråt och det behövdes.  Efter det jag duschat kom de andra tillbaka, de hade fått ihop hela 36 km på sin runda. Vi fikade lite och snackade en stund innan vi åkte tillbaka till Alfta.

Toivo, Tom och Niclas och Arbrå med omnejd.

Kvällen bjöd på matlagning, jag späckade en fläskkarré för första gången och serverade det med rostade potatisar, morötter och en äppelgräddsås. Helt klart ät bart.

Söndagen bjöd på en liten sovmorgon. Efter frukost åkte jag och Dr T till Stafsberg, Ovanåkers kommuns högsta punkt. Där skulle det köras ett Lasse Virren inspirerat pass. Syftet med detta pass är att tömma kroppen på det mesta. Ett tungt pass både för muskler och för hjärta lungor.

Det är ett litet experiment inför Lidingö toppningen. Vägen upp till Stafsberg avslutas med en ca 1600m lång grusväg där du har en höjdstigning på ca 400m. Två lopp uppför. Första gången med stavar. Jämn fart och frekvens. Jobbigt. Riktigt jobbigt. Det bästa med den här träningen är att man får åka bil ner. Andra loppet utan stavar fast med en fart ökning sista 150m.

Jobbigt, kräk jobbigt. Men riktigt skönt att få ta ut sig riktigt ordentligt.

Med och utan stavar

Efter dusch och mat blev det en skön tupplur innan jag och Teddy körde söderut igen för att hinna hem till Uppsala och rösta i kyrkovalet. Det var helgen det. 

Här kommer en liten berättelse om vårt träningsläger i Åndalsnes 19-27/7

Fredag 19 Juni - Resdag

Lördag 20 juli- Tre pass

07.30 Morgonjogg, från campingen utgick en ”motsjons stie” på 4,5 km som korsade älven/fjorden och tog oss upp i den lummiga lövskogen på bergens fot, mjuk grusstig och skogsstigar som blev en perfekt start på dagen.

10.30 Rullskidor. Uppvärmning och sedan teknik intervaller 3x100m med stående start samt 3x100m med flygande start. Sedan ett 1500m testlopp. Jag kom hopplöst sist, men detta har ingenting med min teknik att göra, eller det att jag inte åkt rullskidor på ett år, den enda förklaringen är att jag åkte på 3:or och alla andra hade 2:or under pjäxorna. =)

Under rullskids-passet sprack morgonens molniga väder upp och solen kom fram och lämnade oss inte på hela veckan!

Dagens tredje pass blev ett lugnt distans pass eller ”gandalfsjoggen” Distanslöpning ut efter bergsfoten in i Isdalen. Man slås varje gång hur bördigt och lysande grönt det är i dalarna kring dessa kraga berg.

På kvällen anslöt de sista två deltagarna till lägret, min bror Lemuren med flickvän Kerstin. Nu var alla 13 samlade. Och jag började få ont i halsen… 

Söndag 21 juli– Sjukstuga

Detta var lägrets tävlingsdag. I granndalen, i närheten av Valdal arrangerades ett så kallat ”motbakkelöp” Melfjellet opp. 7km upp för Melfjellet, 1100höjdmeter. Jag fick inte följa med, jag låg hemma och sov och försökte bli av med förkylningen, lika så Tom, skidåkaren från Tallåsen.  När dom andra senare på eftermiddagen kom tillbaka sa dom att jag inte missat något särskilt, det var över jävligt jobbigt tydligen att springa upp för ett berg…. Men Nicklas hade i alla fall fåt fiska lite i fjorden i Valdal och hade med sig en kasse med sej med sig tillbaka.

Måndag 22 juli– Fotografen och kaffeprogram

Förkylningen var mycket bätter när jag vaknade men tog det sunda beslutet att inte vara med på morgonjogg och förmiddags passet. Jag följde dock med för att skjusa skidåkarna över trollstigen och ner till Valdal där de skulle åka upp tillbaka ca 3 mil uppför. Nicklas, Tom, Toivo, Fredrik och Pär på rullskidor samt Sandra på cykel (både upp och ner) Jag tog bilen stannade och fotade, turistade vid ”Gullbrandjuvret” och köpte de godaste jordgubbarna jag ätit på länge.

På eftermiddagen blev det lätt jogg, löpskolning och lte teknik intervaller på gräset vid Åndalsnes IP samt avslutningsvis Team TNT* smått legendariska styrkeprogram Kaffeprogrammet.

Tisdag 23 juli- Køvsigen

Detta var dagen då tre av deltagarna tackade för sig och innan man får åka från detta läger måste man medverka i den inoficiella TNT* tävligen Trollstigenrace. 10 km upp för trollstigen. Anki och Sandra Sprang, Jon cyklade. Jag tog den gamla vandringstigen upp för berget. Ett äventyr. Vid vissa passager finns det ditsatta kedjor i bergsväggen för att man ska ta sig runt och upp för klippor. På vissa ställen låg man i bergets skugga så min GPS klocka inte hade någon satellitmottagning.  Det var rätt brant kan man säga. Sandra Anki och Jon gjorde mycket fina insatser på Trollstigen. Sandra slog mitt rekord från i fjol…

Även bror lemuren tog cykeln upp och sedan ner för trollstigen, med en kamera på bröstet, riktigt cool film blev det.

Efter det att vi vinkat av trion åkte vi och slappande lite i solen vid en badplats vid fjorden. Det är lite konstigt att ligga på en vit sandstrand med dessa höga berg, en del med snö fortfarande kvar samt turkosblått vatten så här långt norrut. Det blev även en tur en till Åndalsnes ”sentrum” för att kolla läget.

På kvällen blev det ett lite ”lättare” distans pass på bergssidan ovanför centrala Åndalsnes. När man springer på en smal stig på något som nästan kan beskrivas som en lodrät bergvägg och kommer till en skylt där det står ”Helvetet” på och man titta upp för backen och inte ser något slut så undrar man vad man håller på med. Tyvärr vrickade Niclas foten vilket senare visade sig vara ett benbrott på ett ben i foten.

Morgojogg som vanligt men det kändes att kroppen inte var helt hundra. Efter lite frukost och vila blev det ett kortare distans återhämtningspass och vila resten av dagen. Denna kväll var det dags för Tom och Fredrik att ta sig ann Trollstigen, För Tom blev det rullskidor och Fredrik Sprang. Frågan var om rullskidorna skulle slå benen. Det är utför i början innan stigningarna börjar. Rullskidorna tog inte oväntat en ledning men när stigningarna började så var det inget snack, Fredrik gick om och förbi. Fredrik klarade klättringen på 47,46 medans Tom stakade upp på 1.05, vilket var en klar förbättring från i fjol. Tänk om han kunde börja åka med frånskjut =)

Torsdag 25 juli – Romsdalseggen

På grund av Nicklas fot lämnade han, Tom och Johan lägret lite tidigare än planerat. Så de sista dagarna kramade jag, Toivo, Bibbi och Fredrik ut det sista av Romsdalen. Dagens enda pass – Romsdalseggen, 11 km vandringsled. Är det häftigaste jag har varit med om i träningsväg. Det blev inte så mycket löpning på grund av underlaget. Men vilken upplevelse. Man får ta bil eller buss till start punkten för denna vandring som av Norges turistförening har fått pris som Norges vackraste. Från start är det tuff stigning upp på själva ”Eggen” som mest är man uppe på ca 1200m över havet, sedan tar man sig mot Åndalsnes uppe på själva kammen av berget, på vissa ställen var inte stigen bredare än 40cm och lodrätt klippvägg på ena sidan och en 2km bergssluttning på andra. Utsikten är helt fantastisk och lika så var vädret.

Själva distansen låter inte så mycket men det tog mig, Toivo och Fredrik 5 timmar att ta oss tillbaka. Den sista kilometern var värst då du skulle ner åt centrum, man fick använda träd, stenar, ris och allt annat man kom åt för att få fäste för fötter och armar för att inte falla. Jag fick stanna flera gånger och skaka ur stummheten ur benen. Väl nere på trästockar till ben och en svidande solbränna efter ryggsäcken smakade det gott med en kall öl i gräset.  Det var även skönt att bada i den iskalla älven.  Kvällens köttfärssås har aldrig smakat bättre.

Fredag 26 juli – Turist

Det blev en långsam morgonjogg denna morgon men det kändes lite bättre i benen efteråt. Efter frukost tog vi bilen och förflyttade oss ut länge i kustbandet till Ålesund, en fantastisk fin liten kust stad. De gamla stadsdelarna bjöd på spännande arkitektur i jugendstil och mysiga små gränder. Vi promenerade mest runt, shoppade lite och åt en sen lunch uppe på en bergs knöl med hela staden och norska havet som utsikt.

Lördag 27 juli - Hemresa

Tiden går fort när man har roligt och det vara bara att packa in allt i bilen, städa ut stugan och lämna Romsdalen för den här gången.

P.g.a förkylningen kunde jag inte få ut allt jag hade förväntat mig av årets läger, tex fick jag aldrig chansen att springa upp för trollstigen.

Men jag vet var jag kommer att befinna mig en vecka nästa sommar i alla fall. Området kring Åndalsnes, med Trollstigen, Trollväggen, Troll tindrar mm förtrollar verkligen mig. Det är så skönt att komma bort tillsammans med likasinnade för att träna, prova nya saker och uppleva denna natur.

Låter det som något ni skulle vilja prova? Följ med nästa år! #trollstigencamp14

Hela hänget samlat; Jag, Anki, Pär, Sandra, Toivo, Hans, Nicklas, Fredrik, Bibbi, Johan, Kerstin, Jon, Tom

Dagens träning utfördes på Sävstaås idrottsplats i Bollnäs. Det var länge sedan jag kört något riktigt banpass, så jag tänkte mer gräs än bana. Så det blev ett lite blandat pass. Uppvärmning på gräs, lätt jogg med avslutande löpskolning och stegringslopp. Huvuddelen av passet bestod av korta snabba intervaller på gräs med kort vila. Diagonalt på fotbollsplanen, jogga kortsidan, diagonal över etc. Ca 12 min sedan paus 2min och sedan 12 min igen. Hög puls som kanske kom ner 10-15 slag på de korta jogg pauserna. Avslutningsvis körde jag 2 st 200m lopp snabbt. Det kändes hyggligt för en långdistansare som mig. Men det saknas en del snabbhets tränig för att komma ner på de tiderna man sprang på som ung =)

Efter träningen åkte vi till Bolletjän för bad och picknik med en gäng från klubben. Solen sken med det blåste så det blev inget längre bad. Men en trevlig stund där det snackades Triathlon tävling i Undersvik i morgon, Trogstaloppet på torsdag och träningslägret i Norge som börjar på fredag, Jag längtar!

Ikväll blev det en timmes lugn distans bort mot Ultuna över Uppsala åsen och grusvägen längs Fyrisån tillbaka. När jag gick hem från jobbet vid kvart i fem så var det väldigt varmt så det blev en timmes vila innan jag bytte om och stack iväg. Temperaturen var helt klart mycket behagligare och jag slapp ta med mig något vätskebälte. Kroppen känns helt klart mycket piggare nu efter några dagars lättare träning och två hela vilodagar. Jag får se i morgon efter intervallpasset om man är tillbaka på riktigt. Efter passet blev det lite bål- styrketräning i form av ”Kafferepet”. Kafferepet är ett styrketräningsprogram som är speciellt utformat av min käre far Dr T för honom och hans längdskidåknings team, Team TNT. Det innehåller 10 övningar och tar sammanlagt 14 min att göra, dvs du ska kunna göra det på din kafferast.

Jag kan säga att för mig tog det 13 min o 15 sek, för jag orkade inte stå kvar i plankan de avslutande 2 min, det blev bara 1 min o 15 sek. Det var fruktansvärt jobbigt och det märks att jag inte kört lika mycket styrketräning sedan jag slutade med skidträningen. Man tappar så fort. Bot och bättring på den punkten.  I morgon blir det intervaller i stadsskogen med Mantra. Nu blir det sängen.

Stigen på Uppsalaåsen söder ut mot Ultuna

Tisdag mornar betyder intervaller med Mantra sport i stadsskogen. Efter en skål med yoghurt hoppade på min cykel och begav mig mot Eriksberg. Vi samlas kl 09.00 och joggar lite drygt en kilometer till start platsen på den tre km långa ridstigen som är underlag för våra intervaller. Det brukar bli lite gemensam löpskolning och några stegringslopp som avslutar uppvärmningen. Fast det behövdes knappast någon uppvärmning då temperaturen redan hade gått över 20 graders strecket. Dagens övningar bestod av 1500m intervaller. Eftersom jag inte visste hur kroppen kändes efter helgens genomklappning så satsade jag på ett tempo på strax under sju minuter per intervall med ca 2 min vila.  Det blev totalt 4 intervaller, två varv på banan. Det var jobbigt, men skönt jobbigt.  Jag är inte riktigt tillbaka där jag var innan Stockholm Marathon men en god bit på väg.  

Det bästa med att träna intervallerna med Mantra är att man oftast har någon att springa med, samt att ridstigen är mjuk och fin stig i skogen, mitt i stan, viket gör att man får naturupplevelsen på köpet. Det doftar fantastiskt gott i skogen just nu. Det enda negativa är väl myggen som gör att vilan mellan intervallerna blir aktiv, det går inte att stå stilla länge utan att bjuda de små liven på en buffé.  I morgon onsdag blir det vila. Torsdag bjuder på en längre distanspass. Hoppas på samma fina väder då. 

I dag är det vilodag. I dag är dagen efter dagen efter. I fredags morse 04.34 startade jag i 2013 års upplaga av Vätternrundan. Jag hade två mål inför årets runda, snabbare än i fjol och gärna under 12 timmar. Efter en och en halv timmes cykling i motvinden ner mot Jönköping fick jag ge upp mål nr två. Jag kunde inte ensam hålla den farten som krävdes. Kroppen fick gå på för hårt och jag kände att den inte skulle palla hela resan om jag pressade för mycket i början. Dessutom kändes den inte helt fräsch efter Stockholm Marathon för två veckor sedan och den efterföljande förkylningen. Men envis som man är så trampar man på. Tanken på att bryta kom aldrig som den gjorde i fjol i regnvädret. Efter Jönköping blev det medvind, sol och varmt, då var allt glass och ballonger. Kunde ensam faktiskt hålla ett helt ok tempo, hade en svacka mellan Karlsborg och Boviken, men när det var 6 mil kvar så tänkte jag, nu är det bara att köra, du tar dig i mål och då ska du vara trött och inte vilja se den där cykeln igen! Det blev ett snabbt stopp på depån i Hammarsundet sen var det raka vägen till Motala. Sluttiden landade på 13.37 vilket var över fyra timmar snabbare än i fjol. Med tanke på att förberedelserna inför årets runda inte ha varit optimala och jag faktiskt inte tränat så mycket cykel som jag kanske borde så är jag grymt nöjd.

Stelheten i kroppen håller på att klinga av. Värken i baken går att uthärda. Direkt efter målgång sa min kära mor som också cyklade, "Aldrig mer!" Men jag vet att jag kommer att stå där på torget i Motala nästa år med samma känsla i kroppen, "Vad fan har jag gett mig in på" uppblandat med förväntan och det där magpirret, nästan att jämföra med en förälskelse, en undran över vad den här rundan har att erbjuda? Den som lever får se!

Mitt första inlägg.